Publicerad: 2010-08-22
Författare: Imâm Muhammad bin ´Îsâ at-Tirmidhî (d. 279)
Källa: al-Djâmi´ (149)

149 – Hannâd bin as-Sarrî berättade för oss: ´Abdur-Rahmân bin Abîz-Zinâd berättade för oss, från ´Abdur-Rahmân bin al-Hârith bin ´Ayyâsh bin Abî Rabî´ah, från Hakîm bin Hakîm: Nâfi´ bin Djubayr bin Mut´im underrättade mig: Ibn ´Abbâs underrättade mig att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Djibrîl ´alayhis-salâm ledde mig två gånger i bönen vid Huset. Första gången bad han Dhuhr när skuggan var lika stor som ett skosnöre. Därefter bad han ´Asr när allting var lika stort som dess skugga. Därefter bad han Maghrib när solen hade gått ned och den fastande hade brutit fastan. Därefter bad han ´Ishâ’ när det röda skenet [i himlen] hade försvunnit. Därefter bad han Fadjr när gryningen hade gått in och det blev förbjudet för den fastande att äta.

Den andra gången bad han Dhuhr när skuggan var lika stor som dess sak precis som han bad ´Asr häromdagen. Därefter bad han ´Asr när skuggan var dubbelt så stor som dess sak. Därefter bad han Maghrib på dess första tid. Därefter bad han senare ´Ishâ’ när en tredjedel av natten hade gått ut. Därefter bad han Fadjr när det hade blivit ljust. Därpå vände sig Djibrîl mot mig och sade: ”Muhammad! Detta är profeternas tid innan dig. Allt som är mellan dessa två tider är en tid [för bön].”1