Muslimer som avgudar utav okunnighet

Publicerad: 2010-06-02
Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)
Källa: Sharh al-Qawâ´id al-Muthlâ, sid. 374-375

 

En person anses endast vara otrogen, eller syndig, efter att ha fått reda på sanningen. Innan dess skall man varken anse honom vara otrogen eller syndig.

Vad berör personer som inte är muslimer för att de inte har hört talas om islam, så säger vi inte att de är muslimer. Vi säger att de är otrogna och behandlar dem därefter. Däremot kommer Allâh (´azza wa djall) att döma dem på Domedagen.

Gällande den som tillskriver sig islam och lever i islamiska länder men faller i otro utav okunnighet, behandlar vi honom som en muslim ehuru han faller i otro. Detta gör vi för att han tillskriver sig islam och faller i otro eller synd utav okunnighet.

Exempel på det är en person som lever bland människor som röker och rakar sig. Han har aldrig hört att det är förbjudet att röka och raka sig. Vi säger inte att han är syndig eftersom han inte har fått reda på sanningen.

Ett annat exempel är personen som lever bland gravdyrkare som beger sig till helgon och rättfärdiga, döda människor och ber dem om saker och ting. Den här personen har aldrig fått reda på att detta är förbjudet i religionen och en ren dumhet. Vi dömer inte honom för otro, ty han är muslim som tror att hans handling är tillåten i religionen.

Härmed vet vi att de otrogna och de som faller i otro delas upp i två typer:

1 – Den som faller i otro och anser sig vara nasaré eller någonting annat. Denne är otrogen invändigt och utvändigt.

2 – Den som faller i otro utan att anse det vara otro. Han tillskrivs islam invändigt och utvändigt. Han tror att hans handling inte tar ut honom ur islam. På så sätt är han inte otrogen.