Muslimens tröst i svåra tider

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Ahkâm min al-Qur’ân al-Karîm (1/149-150)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَاسْتَعِينُواْ بِالصَّبْرِ وَالصَّلاَةِ وَإِنَّهَا لَكَبِيرَةٌ إِلاَّ عَلَى الْخَاشِعِينَ

”Sök hjälp med tålamod och bönen! Det är förvisso svårt utom för de ödmjuka.”1

Versen bevisar att människan ska be i tid av lidande. Det rapporteras att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade be när han var bekymrad. Ty den som ber ärligt står framför Allâh, åkallar Honom och läser Hans skrift varvid han glömmer jordelivet och lyckas härda med dess svårigheter. Således sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Av ert jordiska liv älskar jag kvinnor och parfym och bönen är min ögonsten.”2

Bönen är alltså den troendes ögonsten.

Det sägs att när ´Urwah bin az-Zubayr, en av Madînahs sju lärde som var kända på efterföljarnas tid, drabbades av cancer i benet och läkarna fastslog att det måst amputeras, sade han till dem att amputera det medan han stod och bad eftersom han då skulle vara helt insatt i bönen för att känna smärta. På den tiden fanns ingen narkosbedövning. Följaktligen amputerade de hans ben medan han bad och han märkte ingenting på grund av sin starka fasthållning i Allâh (subhânahu wa ta´âlâ).

12:45

2Ahmad, an-Nasâ’î i ”´Ishrat-un-Nisâ” (3939-3940), al-Hâkim och al-Bayhaqî. God enligt as-Suyûtî i ”al-Djâmi´ as-Saghîr”.