Muslimens förhållande till Väst

Det väldiga historiska beviset klargör till fullo hur muslimer ska förhålla sig till den västerländska civilisationen. Via klargörandet framgår det nyttiga och det skadliga, det fina och det fula, det sanna och det falska. Fulländade och definitiva forskningar bevisar att den västerländska civilisationen består av både nytta och skada.

Det nyttiga är dess materiella utveckling på alla plan. Ur den synvinkeln har människan tjänats på ett obegripligt och kolossalt sätt.

Det skadliga är att västvärlden fullständigt förbiser grunden till allt gott. En grund som jordelivet är fullständigt värdelöst utan; andlig uppfostran och moraliskt renande. Den aspekten kan inte uppnås utan den himmelska uppenbarelsens ljus som belyser vägen till lyckan, vägleder människan till jordelivet och livet efter detta och sammanför henne med hennes Herre i alla ögonblick.

Väst är rikt ur den första synvinkeln och helt bankrutt ur den andra. Det är välkänt att materialistiskt övertag över själen utsätter hela världen för en fruktansvärd fara och undergång. Något som håller på att hända just nu. Det enda sättet att lösa problemet är att söka upplysning från den himmelska uppenbarelsen som framstår i Skaparens föreskrift. Den som fallit offer för materialismen så mycket att han trotsar sin Skapare och Försörjare kommer förvisso aldrig att lyckas.

Följaktligen kan man ha fyra förhållanden till den västerländska civilisationen:

1 – Ingetdera anammas.

2 – Allt däri anammas.

3 – Det skadliga anammas till skillnad från det nyttiga.

4 – Det nyttiga anammas till skillnad från det skadliga.

De tre förstnämnda är felaktiga. Utebliven materiell utveckling medför evig svaghet, beroende och lathet. Därtill går det emot den himmelska befallningen i Hans (djalla wa ´alâ) ord:

وَأَعِدُّواْ لَهُم مَّا اسْتَطَعْتُم مِّن قُوَّةٍ

Och vidtag alla rustningar ni förmår.”1

Det andra alternativet är också inkorrekt. Dess moraliska ras och förlorade andliga värderingar är för tydliga för att behöva förklaras ytterligare. Det räcker att de trotsar det himmelska systemet och universumets Skapare:

قُلْ أَرَأَيْتُم مَّا أَنزَلَ اللّهُ لَكُم مِّن رِّزْقٍ فَجَعَلْتُم مِّنْهُ حَرَامًا وَحَلاَلاً قُلْ آللّهُ أَذِنَ لَكُمْ أَمْ عَلَى اللّهِ تَفْتَرُونَ

”Säg: “Vad anser ni om det som Allâh har låtit komma er till del för er försörjning, om vilket ni säger att [något] är förbjudet och [något] tillåtet?” Säg: “Har Allâh gett er tillstånd eller ljuger ni om Allâh?”2

أَمْ لَهُمْ شُرَكَاء شَرَعُوا لَهُم مِّنَ الدِّينِ مَا لَمْ يَأْذَن بِهِ اللَّهُ

”Har de partners som utan Allâh tillstånd har utfärdat föreskrifter för dem på religionens område?”3

Det tredje inkorrekta alternativet godtas inte ens av individer med lägsta urskiljningsförmåga.

Alltså är bara det fjärde alternativet kvar; det nyttiga ska anammas och det skadliga ska undvikas. Så gjorde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). I samband med slaget mot de sammansvurna (غزوة الأحزاب) utnyttjade han den persiska vallgravstaktiken som han fick reda på av Salmân (radhiya Allâhu ´anh). Att taktiken kom från hädare hindrade inte honom från att använda den.

Detta bevis klarlägger islams och muslimens naturliga förhållande till den västerländska civilisationen. Han ska måna om att anskaffa sig dess materiella fördelar och akta sig för dess trots mot universumets Skapare (djalla wa ´alâ). Så kommer det att gå väl för muslimerna i de båda liven. Tyvärr gör flesta muslimer tvärtom. De anammar västvärldens moraliska sammanbrott, religiösa avfall och avstånd från universumets Skapare samtidigt som de mister dess materiella nytta. Följaktligen förlorar de de båda liven, vilket är en klar förlust.

Så bra det är när religion och jordeliv kombineras

det värsta är när mannen är både otrogen och fattig

18:60

210:59

342:21