Muslimen och vintern

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

يُقَلِّبُ اللَّهُ اللَّيْلَ وَالنَّهَارَ إِنَّ فِي ذَلِكَ لَعِبْرَةً لِّأُوْلِي الْأَبْصَارِ

”Allâh låter natt och dag följa på varandra [i jämn rytm]; i detta ligger helt visst en lärdom för dem som ser klart!”1

Allâh har låtit natten avlösa dagen, årstider avlösa årstider, månader avlösa månader, vintern avlösa sommaren. Däri finns ett budskap för förnuftiga och troende människor. Budskapet bevisar Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) väldiga förmåga. De troende och förnuftiga använder sig också av det för att inse att Allâh är förmögen att ändra på tillstånd. De drar lärdom av denna universella ändring för att ändra sig själva och ångra sig inför Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). Allâh låter sommaren och vintern bestå av hetta respektive kyla för att slavarna skall dra lärdom och komma ihåg vilken hetta och kyla som väntar på Domedagen, varpå de ångrar sig inför Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). Det som utspelar sig här är ett exempel på vad som väntar på Domedagen. På samma sätt påminner den balanserade temperaturen på våren och hösten om balanseringen, behaget, lycksaligheten och glädjen i paradiset.

Det som sker här på jorden sker inte mållöst. Det sker utav en väldig och gudomlig vishet. Således skall den troende muslimen dra lärdom.

Vad den otrogne och hycklaren beträffar, så påverkas de inte av dessa budskap och lärdomar. De gagnas inte av dem, ty de varken tror eller bävar för Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). Ni har ju hört Allâh (ta´âlâ) säga:

فَذَكِّرْ إِن نَّفَعَتِ الذِّكْرَى سَيَذَّكَّرُ مَن يَخْشَى وَيَتَجَنَّبُهَا الْأَشْقَى الَّذِي يَصْلَى النَّارَ الْكُبْرَى ثُمَّ لَا يَمُوتُ فِيهَا وَلَا يَحْيَى

”Påminn nu – kanske skall påminnelsen vara till nytta; den som står i bävan kommer att lägga den på minnet och [bara] den olycklige stackare kommer att vända ryggen till som blir lågornas rov i den stora Elden, där han varken kan dö eller leva.”2

Den som inte drar lärdom av dessa fenomen och ändringar kommer helt säkert att göra det på Domedagen. Men då är påminnelsen till ingen nytta. Den troende påminner sig om allt detta när det gagnar att tänka till. Följaktligen ångrar han sig inför Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). Hettan, kylan och alla andra förändringar är i själva verket en påminnelse för den troende. De tillrättavisar honom och är bra för honom. Även om han skulle besväras något av det omnämnda, så är fördelen ändå större. Det får honom att dra lärdom, tänka till och inse hans svaghet och behov av Allâh (subhânahu wa ta´âlâ).

Ni har upplevt oerhört kalla dagar och sett vad som har hänt. Det sker inte mållöst. Det är en påminnelse till er så att ni rannsakar er själva och återvänder till Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) som har allt i Sina hand.

Hela världen drabbades av en otrolig kyla, is lamslog träd, palmer och annat. Därefter skiftade Allâh (djalla wa ´alâ) kylan till värme och behag. Det bevisar Hans (subhânahu wa ta´âlâ) förmåga. Först gör Han världen till kall och livlös, sen låter Han den bli varm och skön. Han (subhânahu wa ta´âlâ) gör det med Sin förmåga:

يُقَلِّبُ اللَّهُ اللَّيْلَ وَالنَّهَارَ إِنَّ فِي ذَلِكَ لَعِبْرَةً لِّأُوْلِي الْأَبْصَارِ

”Allâh låter natt och dag följa på varandra [i jämn rytm]; i detta ligger helt visst en lärdom för dem som ser klart!”

Ni vet hur vi har drabbats av hård kyla, torka och döda träd, palmer, växtlighet och betesmarker. Det har inte regnat. Det är ett budskap från Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) som Han påminner Sina slavar med:

وَهُوَ الَّذِي يُنَزِّلُ الْغَيْثَ مِن بَعْدِ مَا قَنَطُوا وَيَنشُرُ رَحْمَتَهُ وَهُوَ الْوَلِيُّ الْحَمِيدُ

”Det är Han som när människorna gett upp hoppet sänder regn och når [alla] med Sin barmhärtighet; Han är Beskyddaren, Den som allt lov och pris tillkommer.”3

أَفَرَأَيْتُمُ الْمَاء الَّذِي تَشْرَبُونَ أَأَنتُمْ أَنزَلْتُمُوهُ مِنَ الْمُزْنِ أَمْ نَحْنُ الْمُنزِلُونَ لَوْ نَشَاء جَعَلْنَاهُ أُجَاجًا فَلَوْلَا تَشْكُرُونَ

”Vad tror ni om vattnet som ni dricker Är det ni som har fått regnet att falla eller är det Vi som är orsaken till detta? Om Vi ville kunde Vi göra det salt och bittert; bör ni då inte vara tacksamma.”4

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) påminner Sina slavar när Han håller igen regnet och allt väldigt besvär som det innebär. Detsamma gäller prishöjningarna. Allt det är en påminnelse till Allâhs rättfärdiga slavar så att de kan dra lärdom och återvända till sin Herre (subhânahu wa ta´âlâ). Det är bara barmhärtigt mot Hans slavar:

وَلَوْ بَسَطَ اللَّهُ الرِّزْقَ لِعِبَادِهِ لَبَغَوْا فِي الْأَرْضِ وَلَكِن يُنَزِّلُ بِقَدَرٍ مَّا يَشَاء إِنَّهُ بِعِبَادِهِ خَبِيرٌ بَصِيرٌ

”Och om Allâh inte satte en gräns för Sin frikostighet mot Sina tjänare, skulle de säkert [frestas till] övergrepp och att begå annan orätt på jorden; men Han skänker vad Han vill efter Sitt mått; Allâh är väl underrättad om Sina tjänare och förlorar dem inte ur sikte.”5

Allâh (djalla wa ´alâ) ger och håller igen, berikar och orsakar fattigdom, ger hälsa och sjukdom. Men det är bara till de troendes fördel så att de kan tänka till, dra lärdom, ångra sig inför sin Herre och vända sig till sin Herre med bön och ödmjukhet. Det är till deras egen nytta. Och endast den troende gagnas av det:

سَيَذَّكَّرُ مَن يَخْشَى

”… den som står i bävan kommer att lägga den på minnet…”

Opponenten, hycklaren, hedningen och idoldyrkaren är ett annat fall hos Allâh (subhânahu wa ta´âlâ):

وَيَتَجَنَّبُهَا الْأَشْقَى

”… och [bara] den olycklige stackare kommer att vända ryggen till…”

Den olycklige påminns inte, han drar ingen lärdom. Hadîthen säger att den troende ser på sin synd som ett berg och fruktar att det skall falla över honom, medan hycklaren ser på sin synd som en fluga som han bara viftar bort från sin näsa. Hycklaren är som en kamel vars ägare först binder fast den för att sedan släppa ut den i det fria; den vet varken varför den binds eller släpps. Ty han saknar tro.

Vi muslimer är alltså skyldiga att ångra oss inför Allâh, rannsaka oss själva och först och främst korrigera vårt eget tillstånd och tillståndet hos våra barn och i våra hem. Däri skall vi upprätthålla Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) föreskrifter genom att utföra Hans plikter och undvika Hans förbud. Dagens människor går igenom ett väldigt mörker på grund av denna så kallade civilisation som i själva verket är en ondska. Den har fått dem att försumma Allâh och orsakat deras lathet gentemot Allâh. De har lurats av den varpå de flesta har försummat Allâhs påbud.

Ångern har sina villkor. Det handlar inte bara om att ångra sig muntligt. Ångern skall ändra dig. Ångern skall ändra på din familj och få den att lämna synder för lydnad, ondska för godhet. Muntlig ånger utan förändring gagnar ingenting. Den som ångrar sig ärligt byter ut sitt dåliga tillstånd mot ett bättre dito:

ذَلِكَ بِأَنَّ اللّهَ لَمْ يَكُ مُغَيِّرًا نِّعْمَةً أَنْعَمَهَا عَلَى قَوْمٍ حَتَّى يُغَيِّرُواْ مَا بِأَنفُسِهِمْ وَأَنَّ اللّهَ سَمِيعٌ عَلِيمٌ

”Allâh gör nämligen ingen ändring i de välgärningar som Han har visat ett folk, så länge de inte [själva] ändrar sitt sinnelag. Allâh hör allt, vet allt.”6

إِنَّ اللّهَ لاَ يُغَيِّرُ مَا بِقَوْمٍ حَتَّى يُغَيِّرُواْ مَا بِأَنْفُسِهِمْ

”Allâh förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag.”7

Det beror nämligen på oss. När vi skiftar från dåligt till bra, från olydnad till lydnad, från ondska till godhet, skiftar Allâh på svårigheterna, torkan, prishöjningarna och annat som har drabbat oss och ersätter dem med något bra. Som man bäddar får man ligga. Och om vi väljer att inte ändras och förblir i vårt nuvarande tillstånd, så skall vi veta att det som väntar hos Allâh är än värre.

Med det sagt ber vi Allâh om vägledning till uppriktig ånger, återkomst till Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) och korrigering av det som har förstörts av oss själva, våra barn, våra handlingar och våra tillstånd. Han är nära och bönhör. Må Allâh hylla vår profet Muhammad, hans ätt och alla hans följeslagare.

124:44

287:9-13

342:28

456:68-70

542:27

68:53

713:11