Muslim slaktar inte i Allâhs namn

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Ma´âlim-ut-Tanzîl (2/127)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَلاَ تَأْكُلُواْ مِمَّا لَمْ يُذْكَرِ اسْمُ اللّهِ عَلَيْهِ وَإِنَّهُ لَفِسْقٌ

“Och ät inte av det som Allâhs namn inte har uttalats över; det är trots.”1

Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

“Versen förbjuder ätning av självdöda djur, liksom kvävda och liknande.”

´Atâ’ sade:

“Versen förbjuder ätning av kött som slaktas i statyers namn.”

De lärde har delade åsikter om muslimen slaktar ett djur utan att nämna Allâhs namn i samband med slakten. Vissa lärde säger att köttet är förbjudet oavsett om benämningen uteblir avsiktligt eller utav glömska. Den åsikten delar Ibn Sîrîn och ash-Sha´bî. Deras bevis är den ovannämnda versen.

Andra lärde tillåter köttet. Den åsikten rapporteras från Ibn ´Abbâs och delas av Mâlik, ash-Shâfi´î och Ahmad (radhiya Allâhu ´anhum).

Somliga tillåter köttet om benämningen uteblir utav glömska men inte avsiktligt. al-Khiraqî citerade den åsikten från Ahmads följeslagare och sade att det är hans rättsskola. Samma åsikt valde ath-Thawrî och Hanafiyyah.

De som tillåter köttet menar att versen handlar om självdöda djur och djur som slaktas i andras namn. Deras bevis är:

وَإِنَّهُ لَفِسْقٌ

“… det är trots.”

De menar att trotsig synd åsyftar slakt i någon annans namn eftersom Allâh (ta´âlâ) sade i ett annat sammanhang:

قُل لاَّ أَجِدُ فِي مَا أُوْحِيَ إِلَيَّ مُحَرَّمًا عَلَى طَاعِمٍ يَطْعَمُهُ إِلاَّ أَن يَكُونَ مَيْتَةً أَوْ دَمًا مَّسْفُوحًا أَوْ لَحْمَ خِنزِيرٍ فَإِنَّهُ رِجْسٌ أَوْ فِسْقًا أُهِلَّ لِغَيْرِ اللّهِ بِهِ

“Säg: “I det som har uppenbarats för mig finner jag ingenting ätbart som är förbjudet utom självdöda djur, spillt blod eller svinkött – det är orent – eller det som i synd offrats till någon annan än Allâh.”2

De som tillåter det köttet argumenterar också med ´Â’ishahs (radhiya Allâhu ´anhâ) hadîth:

En grupp människor kom till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade: ”Allâhs sändebud! Ett folkslag hämtar kött till oss och vi vet inte om de har slaktat det i Allâhs namn.” Då sade han: ”Nämn ni Allâhs namn och ät.” De var nya konvertiter.”3

De menar att om benämningen vore ett villkor för dess lovlighet, skulle tvivel om den varit ett hinder liksom tvivel om själva slakten är ett hinder.

16:121

26:145

3al-Bukhârî (2057).