Mûsâs och ´Îsâs kungörelse i Israel

Imâm Shams-ud-Dîn bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)

Hidâyat-ul-Hayârâ, sid. 11-12

Alltsedan mänsklighetens fader Âdam till människosonen Messias har det profeterats om Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Varje gång ett sändebud kom slöts ett avtal med denne om att betro och profetera om Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) profetskap. Slutligen sade sändebudet som den Nåderike talade med, Mûsâ bin ´Imrân (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), inför alla israeliter:

HERREN kom från Sinai, från Seir gick hans sken upp över dem. Han strålade fram från berget Paran1, ur skaran av mångtusen heliga. På hans högra sida brann i eld en lag för dem.”2

Åter slutligen kungjorde Allâhs slav, sändebud, ande och ord Messias (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), Maryams son, en makalös kungörelse och sade inför alla israeliter:

”Israeliter! Jag är sänd till er av Allâh för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förkunna för er det glada budskapet att ett sändebud skall komma efter mig vars namn skall vara Ahmad.” Men när han kom till dem med klara tecken och vittnesbörd, sade de: ”Detta är uppenbart vältalighet som bländar och förhäxar!”3

Vid Allâh! Messias kungjorde så att alla beduiner och stadsbor kunde höra honom. Den sanningsenlige troende besvarade honom medan Allâhs bevis fastställdes mot den förnekande hädaren.

2Femte Moseboken 33:1-3

361:6