Mûsâs och Hârûns ökenvandring

Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (2/43)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade till Mûsâ (´alayhis-salâm):

قَالَ فَإِنَّهَا مُحَرَّمَةٌ عَلَيْهِمْ أَرْبَعِينَ سَنَةً يَتِيهُونَ فِي الأَرْضِ فَلاَ تَأْسَ عَلَى الْقَوْمِ الْفَاسِقِينَ

“Han sade: “Det skall under fyrtio år vara förbjudet för dem och de skall vandra omkring på jorden utan mål; men sörj inte över sådana trotsiga syndare.”1

De lärde har delade åsikter huruvida Mûsâ och Hârûn (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam) var med i denna ökenvandring eller inte. En teori är att de inte var med, ty villfarelse är straff. En annan teori är att de var med, men att Allâh underlättade den för dem liksom Han fick elden att vara sval och skön mot Ibrâhîm (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

En annan fråga som uppstår är hur en grupp kloka människor lyckas gå vilse på en så liten yta under en så lång tid? Abû ´Alî sade:

En möjlighet är att Allâh ändrade på deras yta medan de sov så att de hamnade där de påbörjade sin vandring. Det kan också handla om andra orsaker.”

15:26