Muhammads profetskap är enklast att bekräfta

Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

al-Djawâb as-Sahîh (1/278-279)

Profeterna talade enbart sanning. Då Messias (´alayhis-salâm) beskyllde otrogna judar för otro, var alla deras motargument mot honom falska. På samma sätt är alla invändningar mot den felfrie profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) falska. Och om de beljuger Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) helt och fullt och menar att han varken var profet eller sänd till något folkslag och att han var enkom en lögnare, blir det omöjligt för dem att bekräfta någon annan profet. Ty vetskap om Muhammads profetskap uppnås lättare än vetskap om Mûsâs och ´Îsâs (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) profetskap.

Om de säger att de känner Mûsâs och Messias respektive profetskap via deras mirakel som har återberättats mångfaldigt till dem, sägs det till dem att Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) mirakel är både större och mer mångfaldigt återberättade. Skriften som Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förkunnade är fullkomligare, hans samfund dygdigare och hans religions föreskrift bättre. Mûsâ kom med rättvisa, ´Îsâ fulländade den rättvisan med förträfflighet och Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) föreskrift innehåller både rättvisa och förträfflighet.

Om de trots det väljer att beljuga Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), har alla andra än mer rätt att bli anklagade för lögn. Med det sagt beljuger de inte bara Muhammad utan alla andra profeter (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) som de sägs betro. Ty dom mot en sak innebär samma dom mot dess like. Vad ska då sägas om något som har än mer rätt att dömas?