Muhammad – en gåva till de troende

Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (1/594-595)

Allâh (´azza wa djall) sade:

لَقَدْ مَنَّ اللّهُ عَلَى الْمُؤمِنِينَ إِذْ بَعَثَ فِيهِمْ رَسُولاً مِّنْ أَنفُسِهِمْ يَتْلُو عَلَيْهِمْ آيَاتِهِ وَيُزَكِّيهِمْ وَيُعَلِّمُهُمُ الْكِتَابَ وَالْحِكْمَةَ وَإِن كَانُواْ مِن قَبْلُ لَفِي ضَلالٍ مُّبِينٍ

Allâh begåvade sannerligen de troende då Han lät ett sändebud komma till dem, ur deras egna led, för att framföra Hans budskap till dem och rena dem och undervisa dem i Skriften och visdom; innan dess var de helt uppenbart på orätt väg.”1

Att han var ur deras egna led åsyftar att han var arab. En annan förklaring är att han var människa. Att han som arab var en gåva beror på att de förstod honom och begrep hans tal utan behov av översättare. Att han som människa var en gåva beror på att de kände sig bekväma med den gemensamma nämnaren mellan dem. Hade han varit ängel skulle bekvämligheten inte varit den samma på grund av deras olikartade arter.

مِّنْ أَنفُسِهِمْ

… ur deras egna led…”

Det vill säga från deras ädlaste härkomst. Han var ju från Banû Hâshim, Banû Hâshim är de bästa i Quraysh, Quraysh är de bästa araberna och araberna är bättre än andra folkslag. Begåvningen bestryks i den bemärkelse att i och med att han tillhörde deras ädlaste härkomst, var det lättare för dem att lyda och bekräfta honom.

13:164