Mu´attilahs bevis för att förneka Allâhs resning

Vi bekräftar Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) egenskaper utifrån att Han är fri från brister baserat på Hans ord:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

”Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.”1

Vi säger att Allâh har en hörsel som skiljer sig från skapelsernas hörsel, en syn som skiljer sig från skapelsernas syn och likaså resningen. Därför säger as-Sâbûnî:

”Utan förvrängning, ändring eller skiftning.”

Det vill säga liksom Mu´attilah ändrar och säger att Allâhs resning (istawâ) betyder maktövertagande (istawlâ). Allâh säger:

الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى

”Den Nåderike har rest Sig över tronen.”2

De säger att Han har tagit makten över tronen. Allâh säger:

بَلْ يَدَاهُ مَبْسُوطَتَانِ

”Nej, Hans händer är tvärtom utsträckta.”3

لِمَا خَلَقْتُ بِيَدَيَّ

”… inför den som Jag har skapat med Mina händer?”4

De säger att de två händerna är två gåvor eller två förmågor eller en förmåga och en gåva. Detta är ändring, förvrängning och lek med texterna i Qur’ânen och Sunnah. De avvisar Qur’ân-verserna, hadîtherna och alla andra tusentals bevis för Allâhs höghet. De avvisar dem alla med den kristne al-Akhtals ord:

”Bishr reste (istawâ) sig över Irak utan svärd eller spillt blod.”

Det är möjligt att den här kristne är den förste som använde sig av ordet ”reste” (istawâ) för ”tagit makten” (istawlâ). Det vill säga att Bishr tog makten över Irak. Denne Bishr är broder till ´Abdil-Malik. al-Akhtal, som för övrigt var en vidrig kristen, var en av Banû Umayyahs poeter. Han läste den här poesin som hyllning till Bishr. De argumenterar alltså med detta för att avvisa texterna i Qur’ânen och Sunnah! Ibn Taymiyyah sade:

”Måtte den som kastar Skriften bakom sin rygg och argumenterar med al-Akhtals ord förgås.”

Mu´attilah argumenterar alltså med den här poesin för att förneka Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) höghet. Om bara Allâh hade väglett dem skulle de vetat att Allâhs resning inte är som skapelsernas resning. Om de bara hade begripit sig på texterna i vilka Allâh förklarar Sig vara fri från likheter med skapelsen samt texterna i vilka Allâh (tabârak wa ta´âlâ) bekräftar fullkomliga egenskaper åt Sig själv, skulle de helt säkert följt följeslagarnas och deras rättmätiga efterföljares väg. Men de lät sina värdelösa och osunda hjärnor döma Uppenbarelsens texter.

142:11

220:5

35:64

438:75