Möjligheter till vallfärd varierar

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Hudâ wan-Nûr (887)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَلِلّهِ عَلَى النَّاسِ حِجُّ الْبَيْتِ مَنِ اسْتَطَاعَ إِلَيْهِ سَبِيلاً

Vallfärden till Huset är en plikt gentemot Allâh för var och en som har möjlighet att genomföra den.”1

Vad innebär möjlighet? Vissa lärde försökte begränsa möjligheten till färdkost och transportmedel och tillskrev profeten (sallâ Allâh ´alayhi wa sallam) en sådan hadîth. Hadîthen har dock en svag berättarkedja och utgör ingalunda bevis. Denna begränsning är inte reglerad och omfattande såtillvida att var och en som har tillgång till färdkost och transportmedel också är ålagd att vallfärda. Det är ju möjligt att samme individ är sjuk eller gammal. En kvinna från Khath´am kom till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) under Avskedsvallfärden och sade:

”Min fader är en gammal man och klarar inte av att sitta på riddjuret. Skall jag vallfärda för honom?” Han sade: ”Vallfärda för honom.”

Med andra ord har denna gamling både färdkost och transportmedel, men inte förmågan att berida sitt riddjur; så fort han sätter sig på det ramlar han av det. Det jag vill säga är att den aktuella möjligheten definieras varken i Qur’ânen eller i Sunnah. Dels går det inte att definiera den, dels varierar människors möjligheter. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Det jag förmenar er ska ni undvika och det jag påbjuder er ska ni göra efter er förmåga.”2

13:97

2l-Bukhârî (7288) och Muslim (1337).