Möjlighet till vallfärd

Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (1/547-548)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَلِلّهِ عَلَى النَّاسِ حِجُّ الْبَيْتِ مَنِ اسْتَطَاعَ إِلَيْهِ سَبِيلاً

“Vallfärden till Huset är en plikt gentemot Allâh för var och en som har möjlighet att genomföra den.”1

De lärde är oeniga kring vad som anses vara möjlighet. En åsikt är att möjlighet innebär uppehälle och transportmedel. Den åsikten delas av flera följeslagare. at-Tirmidhî tillskrev den de flesta lärde och den är korrekt.

Mâlik sade:

“Den man som litar på sin styrka måste vallfärda ehuru han saknar uppehälle och transportmedel, förutsatt att han förmår att inbringa en inkomst.”

Den åsikten hade även ´Abdullâh bin az-Zubayr, ash-Sha´bî och ´Ikrimah. adh-Dhahhâk sade:

“En ung, stark och frisk man som saknar pengar måste arbeta för att genomföra sin vallfärd.”

Vad som i första hand hör till möjlighet är säkrad väg till vallfärden. Med andra ord ska vallfärdaren och hans egendom vara säkra. Osäker väg innebär omöjlighet, ty Allâh (subhânah) sade:

مَنِ اسْتَطَاعَ إِلَيْهِ سَبِيلاً

“… för var och en som har möjlighet att genomföra den.”

Den vars liv och egendom är osäkrade har tvivelsutan ingen möjlighet att ta sig dithän.

13:97