Merparten av ”al-Ibânah” är korrekt

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

Qurrat-ul-´Aynayn bi Tawdhîh Ma´ânî ´Aqîdat-ir-Râziyayn, sid. 193-194

Jag säger inte att ”al-Ibânah” är felfri, men merparten av bokens innehåll är överensstämmande med Salafs metodik. Abûl-Hasan al-Ash´arî betrodde Salafs dogm, han bekräftade Allâhs höghet, ankomst, resning och dylikt. Med andra ord bekräftade han Allâhs egenskaper principiellt och kvarhöll några skolastiska teorier och liknande. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade att de Ashâ´irah som har samma dogm som den dogm som nämns i ”al-Ibânah”, är i själva verket Ahl-us-Sunnah1 förutsatt att de inte kallar sig ”Ashâ´irah”. Vi beskyller inte Ashâ´riah för otro, utan för innovation. Och de som får reda på vad Qur’ânen och Sunnah säger om Allâhs namn och egenskaper och andra dogmatiska frågor inom vilka de avviker från Ahl-us-Sunnah och vidhåller sin avvikelse, hädar.

Ashâ´irah har till och med inkluderat sufistiska inriktningar. Ashâ´irah är genomsyrade av Sûfiyyah bland Mâlikiyyah, Shâfi´iyyah och Ahnâf. Sûfiyyah finns bland dem, framför allt bland Mâlikiyyah, ehuru Imâm Mâlik (rahimahullâh) bekämpade innovationer å det hårdaste. Det till trots fann de inträde till Ashâ´irah och extrem Tasawwuf, däribland Tîdjâniyyah och Marghaniyyah. Ahnâf har Naqshbandiyyah, Sahrûrdiyyah och Qâdiriyyah – och alla säger sig att de är Ahl-us-Sunnah! Dessa har inkluderat sina hedniskt sufistiska metoder till Ashâ´irah. Deras tillstånd är som sagt kritiskt. Den som vet sanningen och vidhåller, hädar. Den som inte vet sanningen ska inte beskyllas för otro förrän bevisen i Qur’ânen och Sunnah klargörs för honom varefter han vidhåller.

1Se Ibn Taymiyyahs ”at-Tis´îniyyah” (1/265-271).