Men vem tänker på detta?

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Därefter skall människan rannsaka sig själv för försumligheten. Om hon kommer på att hon har försummat något som hon har skapats för kompenserar hon det genom att påminna sig om Allâh och vända sig till Honom (ta´âlâ).

Därefter skall hon rannsaka sig själv för vad hon har sagt, varthän hennes ben har gått, vad hennes händer har tagit eller vad hennes öron har lyssnat på. Vad avsåg du? Vem gjorde du det för? Hur gjorde du det?”1

وَلاَ تَقْفُ مَا لَيْسَ لَكَ بِهِ عِلْمٌ إِنَّ السَّمْعَ وَالْبَصَرَ وَالْفُؤَادَ كُلُّ أُولئِكَ كَانَ عَنْهُ مَسْؤُولاً

”Befatta dig inte med det som du inte riktigt vet; ditt öra och ditt öga och ditt hjärta skall [alla en Dag] tillfrågas om detta.”2

Personen skall rannsaka sig själv för varthän han går, vad han ger och tar och allt annat som han gör; är det en bra handling eller en synd? Men vem tänker på detta? Många rannsakar sig själva när det kommer till pengar. Vad har han vunnit? Vad har han förlorat? Var är varorna? Har gäldenären betalat tillbaka skulden? Det är endast ett fåtal som rannsakar sina handlingar.

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/63)).

217:36