Mellan varningar för Ahl-ul-Bid´a och studier

Fråga: Man ser hur många som tillskriver sig Salafiyyah sysselsätter sig med kritik och varningar för sekter och försummar studier medan andra sysselsätter sig med studier och försummar varningarna till en sådan grad att de säger att kritik inte hör till Ahl-us-Sunnahs metodik. Vad är korrekt?

Svar: De som sysselsätter sig själva med kritik och varningar överdriver. Om du läser våra lärdas biografier däribland Ibn Abî Hâtim ser du hur han var en stor Hâfidh och att han kallades för ”Shaykh-ul-Islâm”. Detsamma gäller Imâm al-Bukhârî, Imâm Ahmad bin Hanbal, Yahyâ bin Ma´în, Yahyâ bin Sa´îd al-Qattân, Abû Hâtim, Abû Zur´ah, ad-Dâraqutnî, Ibn Hibbân och al-Hâkim. De har författat nyttiga verk inom Qur’ân-tolkningar och Hadîth-kunskap. De har bevarat Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah åt oss. De har skrivit nyttiga verk inom kritik och beröm, Djarh wa Ta´dîl. Man måste alltså kombinera det ena med det andra, annars blir man nedsatt och bristfällig.

Hur har du tänkt döma människorna om du är okunnig om den gagnande kunskapen? Med din lust eller med en viss Shaykhs ord? Om Shaykhen tar tillbaka något tar även du tillbaka det. Om Shaykhen kritiserar en grupp kritiserar även du den. Man måste som sagt kombinera.

Den andra gruppen bryr sig om kunskap men inte om kritik och beröm. Jag tycker personligen att den är bättre än den förstnämnda. Den förstnämnda går in i något den inte har rätt till medan den andra river en viktig aspekt. Vår broder Bakr Abû Zayds bok ”Tasnîf-un-Nâs bayn adh-Dhann wal-Yaqîn” är den värsta som han har skrivit. Annars hör många av hans böcker till de bästa böckerna – må Allâh belöna honom väl.