Mellan rädsla och hopp

´Allâmah Muhammad bin ´Abdil-´Azîz bin Mâni´ (d. 1385)
Hâshiyah ´alâ al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 58

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

88 – Säkerhet och hopplöshet utesluter ur islam. För dem som ber mot Qiblah ligger sanningen mellan de båda faktorerna.

FÖRKLARING

Ibn Abîl-´Izz al-Hanafî sade:

”Slaven måste vara rädd och hoppfull. Berömvärd och ärlig rädsla är den som hindrar slaven från att synda. All rädsla utöver den är hopplöshet.

Berömvärt hopp är det som får slaven att göra goda handlingar utifrån Allâhs ljus. Denne hoppas på Allâhs belöning. Berömvärt hopp är också att ångra sig inför Allâh för en synd i hopp om Allâhs förlåtelse. Vad beträffar den individ som är genomsyrad i nonchalans och synder och därtill hoppas på Allâhs nåd utan handlingar, så lider han bara av självbedrägeri och falska förhoppningar.”1

1Sharh al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah (2/456).