Mänsklighetens första dråp och begravning

Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (2/48)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

فَبَعَثَ اللّهُ غُرَابًا يَبْحَثُ فِي الأَرْضِ لِيُرِيَهُ كَيْفَ يُوَارِي سَوْءةَ أَخِيهِ قَالَ يَا وَيْلَتَا أَعَجَزْتُ أَنْ أَكُونَ مِثْلَ هَذَا الْغُرَابِ فَأُوَارِيَ سَوْءةَ أَخِي فَأَصْبَحَ مِنَ النَّادِمِينَ

“Och Allâh sände en korp, som krafsade i jorden och visade honom hur han kunde dölja broderns nakna kropp. Han utropade: ”Har jag, eländige stackare, blivit så svag att jag inte kan göra som denna korp och dölja min broders lik?” Och han greps av ånger.”1

Det sägs att när han hade dödat sin broder, visste han inte hur han skulle dölja honom, ty han var den första människan som någonsin hade dött. Då sände Allâh två korpsyskon som började slåss varpå den ena korpen dödade den andra. Därefter började den ena korpen krafsa i jorden och sedan täcka den döda korpen med jord. När Qâbîl såg det, sade han:

يَا وَيْلَتَا أَعَجَزْتُ أَنْ أَكُونَ مِثْلَ هَذَا الْغُرَابِ فَأُوَارِيَ سَوْءةَ أَخِي

”Har jag, eländige stackare, blivit så svag att jag inte kan göra som denna korp och dölja min broders lik?”

15:31