Människans två största plikter

Allâh (´azza wa djall) sade:

قُلْ تَعَالَوْاْ أَتْلُ مَا حَرَّمَ رَبُّكُمْ عَلَيْكُمْ أَلاَّ تُشْرِكُواْ بِهِ شَيْئًا وَبِالْوَالِدَيْنِ إِحْسَانًا

”Säg: ”Kom, så skall jag läsa vad det är som Allâh har förbjudit er: Sätt ingenting vid Hans sida; gör aldrig annat än gott mot era föräldrar…”1

Avguderi innebär att en skapelse dyrkas eller högaktas liksom Allâh dyrkas eller högaktas. Det kan också vara att man anser att någon annan än Allâh besitter handlingar och gudomlighet som är specifika för Allâh. Slaven är först monoteist när han avstår från allt avguderi och uppriktigt dyrkar Allâh i alla lägen. Detta är Allâhs rättighet över slavarna, nämligen att de dyrkar Honom och inte avgudar någon annan.

Därefter nämnde Han den viktigaste rättigheten efter Sin rättighet och sade:

وَبِالْوَالِدَيْنِ إِحْسَانًا

”… gör aldrig annat än gott mot era föräldrar…”

Det vill säga, var bra mot föräldrarna via ädla och fina handlingar och vackra och fagra ord. Alla tal och handlingar som nyttar föräldrarna eller inger dem glädje är ett fint bemötande. När föräldrarna behandlas väl upphör det dåliga bemötandet.

16:151