Människans frukter efter döden

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Bahdjat-ul-Abrâr, sid. 131-133

Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När människan dör upphör hennes handlingar bortsett från tre stycken; en pågående välgörenhet, en gagnande kunskap eller ett rättfärdigt barn som ber för henne.”1

Det biologiska barnet kan vara både son och dotter. Föräldern gagnas av deras rättfärdighet och åkallan. Hela tiden ber de Allâh förlåta och benåda deras föräldrar, höja deras grader och belöna dem. Det nämns i denna hadith, men betydelsen är också inbakad i Hans (ta´âlâ) ord:

إِنَّا نَحْنُ نُحْيِي الْمَوْتَى وَنَكْتُبُ مَا قَدَّمُوا وَآثَارَهُمْ

“Det är Vi som uppväcker de döda till nytt liv och som upptecknar allt vad de har gjort och spåren som de efterlämnar.”2

Det de har gjort är deras egna handlingar, goda som dåliga. Det de efterlämnar åsyftar frukterna av deras handlingar som andra har gjort eller gagnats av. Frukterna av slavens handlingar kan delas upp i tre sorter:

1 – Det andra gör till följd av ens vägledning.

2 – Det andra gör till följd av ens förebild.

3 – Det andra gör och skänker dess belöning till den döde, skänker välgörenhet å dennes vägnar eller åkallar Allâh för honom och henne, oavsett om barnen är biologiska eller andliga i form av elever som har dragit nytta av den dödes undervisning, vägledning och instruktion. Det kan också vara den dödes nära och kära eller muslimer i allmänhet som ber för den döde tack var dennes religiösa position och allt gott som han har gjort eller medfört för människorna. Allt sådant är inkluderat till den ädla hadithen.

Därtill är det också möjligt att en människa gagnas på flera sätt efter döden. Exempelvis kan en lärd man lämna efter sig ett rättfärdigt barn som lärt sig av sin fader, eller böcker som han lämnar i stiftelse eller ger bort varefter andra gagnas av dem.

1Muslim (1631).

236:12