Månen bevisar Allâhs existens och fullkomliga egenskaper

Allâh (ta´âlâ) sade:

كَلَّا وَالْقَمَرِ

”Nej, vid månen!”1

Allâh (subhânah) svor vid månen som är nattens tecken. I månen finns väldiga bevis som bevisar dess Skapare och Hans vishet, kunskap och omtanke om Sin skapelse. Bara det blotta ögat vittnar om det.

Allâh (subhânah) svor vid himlen och det som finns i den däribland det vi inte ser, som änglarna, det vi ser, som solen, månen och stjärnorna, samt de händelser som sker däri på grund av solens och månens rörelser som natten och dagen. Allt det hör till Allâhs tecken och bevis på Hans herravälde.

Den som funderar över dessa två väldiga ljus finner att de hör till de största bevisen i sin form, materia, ljus och samstämmiga rörelse. De blir inte uttröttade. Deras rörelser blir inte olika på grund av långsamhet, snabbhet, återvändo, framfart, nedgång eller uppgång. De färdas inte i varandras banor. Solen hinner inte ikapp månen. Natten kommer inte förrän dagen är över. Alla har en bestämd rörelse och utsedd väg på sina unika sätt på samma sätt som de påverkar och gagnar på sina unika sätt. Den som har det lägsta förnuftet inser att de är underkastade av En som får andra att underkasta sig, befallda av En som befaller och ordnade av En som ordnar. Hans vishet överväldigar intellekten. Hans kunskap omfattar allt litet och stort. Han har fördelat människornas kunskaper om visheterna bakom deras skapelse som inte begrips av deras intellekt och föreställningar. Det yttersta vi kan göra är att erkänna deras Skapares majestät, fullkomliga vishet och precisa ordning och säga det de förnuftiga sade:

رَبَّنَا مَا خَلَقْتَ هَذا بَاطِلاً سُبْحَانَكَ فَقِنَا عَذَابَ النَّارِ

”Herre! Du har inte skapat [allt] detta i blindo. Fri är Du från brister! Förskona oss från Eldens straff!”2

Om det bara hade sagts till tjänaren att det finns en materia som är svart, rund och väldigt stor; från den kommer ljus som en uppvärmd tråd. Varje natt stiger ljuset till dess att det blir fullkomligt så att den blir det mest upplysta, finaste och vackraste som finns. Därefter börjar materian att bli allt mindre till dess att den blir som den först var. Via den vet människorna vilken månad och vilket år det är och när det är tid för deras vallfärd, bön, hyror, lån och affärer som endast kan skötas korrekt med hjälp av den. Välgången för det jordiska och det religiösa beror som sagt på nymånarna.

174:32

23:191