Man ber inte Allâh medla inför skapelsen

Publicerad: 2011-02-12
Författare: Imâm ´Abdur-Rahmân bin Hasan Âl ash-Shaykh
Källa: Fath-ul-Madjîd, sid. 452-455

 

Djubayr bin Mut´im (radhiya Allâhu ´anh) berättade:

”En beduin kom till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade: ”Allâhs sändebud! Människorna har försvagats, familjerna har blivit hungriga och egendomarna har gått under. Be din Herre att Han låter oss få regn. Vi ber Allâh medla inför dig och dig inför Allâh.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Fri är Allâh från brister! Fri är Allâh från brister!” Han upprepade det till dess att det kunde synas på hans följeslagares ansikten. Därefter sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Ve dig! Vet du vad Allâh är? Man ber inte Allâh medla inför någon av Hans skapelse.”

Rapporterad av Abû Dâwûd.

Hâfidh adh-Dhahabî sade:

”Rapporterad av Abû Dâwûd med en god berättarkedja i avvisningen av Djahmiyyah via Muhammad bin Ishâq bin Yasâr.”

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Man ber inte Allâh medla inför någon av Hans skapelse.”

Ty Allâh är alltets Herre och Ägare. Allt gott ligger i Hans hand. Ingen kan hindra det som Han har gett och ingen kan ge det som Han hindrar och ingen kan avvisa det som Han beslutar. Det finns inget i himlarna och på jorden som Allâh inte har inom Sin makt. När Han vill att något skall vara, säger Han bara bli och det är. Skapelsen och det som den äger är Hans ägodel. Han förfogar över dem som Han vill. Det är hos Honom som medlaren medlar. Därför fördömdes beduinen.

Beträffande att be om sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) medling under hans livstid, så betyder det att be honom om bön. Handlingen är inte specifik för honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Den gäller alla rättfärdiga, levande människor vilkas bön man hoppas skall bönhöras. Det är tillåtet att be denne be för att man skall uppnå något specifikt eller allmänt. Exempelvis sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till ´Umar när denne skulle göra ´Umrah:

”Broder! Glöm inte att be för oss!”1

Vad gäller den döde, så är det endast tillåtet att be för den i samband med begravningsbönen, när man står vid hans grav och liknande. Det är detta som är föreskrivet i förhållande till den döde. Det är emellertid inte föreskrivet att tillbe honom. Faktum är att Qur’ânen och Sunnah förbjuder det och hotar den som gör det. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَالَّذِينَ تَدْعُونَ مِن دُونِهِ مَا يَمْلِكُونَ مِن قِطْمِيرٍ إِن تَدْعُوهُمْ لَا يَسْمَعُوا دُعَاءكُمْ وَلَوْ سَمِعُوا مَا اسْتَجَابُوا لَكُمْ وَيَوْمَ الْقِيَامَةِ يَكْفُرُونَ بِشِرْكِكُمْ

”Och de som ni dyrkar vid sidan av Honom har ingen makt ens över dadelkärnans fina skal! Om ni ber till dem hör de inte er bön, och om de hörde den skulle de inte svara er. Och på Uppståndelsens dag skall de förneka att de haft något samröre med er.”2

Allâh klargjorde att det är avguderi att tillbe någon som varken hör eller bönhör och att den dyrkade kommer att förneka det och ha fientlighet till den som gjorde det. Allâh säger:

وَإِذَا حُشِرَ النَّاسُ كَانُوا لَهُمْ أَعْدَاء وَكَانُوا بِعِبَادَتِهِمْ كَافِرِينَ

”När människorna samlas [inför Domen] skall de bli [sina tillbedjares] fiender och ta avstånd från deras dyrkan.”3

Ingen död eller frånvarande människa klarar av att höra, besvara, gagna eller skada.

Det rapporteras inte från någon av följeslagarna, och framförallt inte av de tidigaste som de rättfärdiga kaliferna, att de tog sina behov till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) efter hans död. De gjorde det inte ens under torka. När ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) gick ut med folket för att be om regn, bad han al-´Abbâs, profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) farbror, be om regn då han var både levande och närvarande. Om det hade varit tillåtet att be genom en död människa, skulle ´Umar och de tidiga föregångsmännen ha bett genom profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Därmed klargörs skillnaden mellan den levande och den döde. Ty syftet med den levande är hans bön om han är närvarande. I själva verket har de endast vänt sig till Allâh genom att be en rättfärdig person om bön samtidigt som de själva också ber. Den som då lämnar det föreskrivna för det som inte är föreskrivet har gått vilse och lett andra vilse. Om det hade varit bra att tillbe de döda, skulle följeslagarna ha gjort det tidigare. Den som håller sig till Allâhs bok är räddad och den som lämnar den och förlitar sig på sitt intellekt går under.

1 Ahmad (1/29) och Abû Dâwûd. Ahmad Shâkir sade:

”Svag.”

2 35:13-14

3 46:6