Publicerad: 2009-01-15
Författare: Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)
Källa: Madjmû´-ul-Fatâwâ (4/4)

När det sades till Mâlik bin Anas (rahimahullâh):

”Abû ´Abdillâh!

الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى

”Den Nåderike har rest Sig över tronen.”1

Hur reste Han Sig?”

började Mâlik svettas och åhörarna väntade på hans svar. Slutligen lyfte han på huvudet och sade till frågeställaren: ”Resningen är inte okänd och beskaffenheten är obegriplig. Det är obligatoriskt att tro på den och det är en innovation att fråga om den. Jag anser att du är en ond människa.” Därpå befallde han att han kastas ut.

Den som tolkar resningen (الإستواء) som erövring (الإستيلاء) har svarat och färdats på en väg som skiljer sig från Mâliks (rahimahullâh) svar och väg. Mâliks (rahimahullâh) svar på resningen är tillräckligt nog för alla andra egenskaper som nedstigningen, ankomsten, handen, ansiktet och andra. Sålunda säger man exempelvis om nedstigningen:

”Nedstigningen är känd och beskaffenheten är okänd. Det är obligatoriskt att tro på den och det är en innovation att fråga om den.”

Liknande skall sägas om alla andra egenskaper eftersom de utgör samma funktion som den i Qur’ânen och Sunnah omnämnda resningen.