Maken får inte ta något av makans egendom

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَلاَ يَحِلُّ لَكُمْ أَن تَأْخُذُواْ مِمَّا آتَيْتُمُوهُنَّ شَيْئًا إِلاَّ أَن يَخَافَا أَلاَّ يُقِيمَا حُدُودَ اللّهِ

”Det är inte tillåtet för er att återta något av det ni har gett er hustru om inte båda parterna fruktar att inte kunna iaktta Allâhs gränser.”1

Tilltalet riktas till makarna. Makarna får inte ta något av det som de har gett i brudgåva för att besvära kvinnorna. Att egendomen nämns i obestämd form (شَيْئًا) är för att understryka att de inte ens får ta något litet, än mindre något stort. Trots att mannen inte får ta något av kvinnans egendom poängterade Allâh hennes brudgåva därför att maken är fäst vid den och dras till att beslagta just den. Om han inte får ta det han har gett henne, gäller förbudet än mer det han inte har gett henne.

12:229