Makarnas överseende med rättigheter och plikter

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Bahdjat-ul-Abrâr, sid. 118-119

´Amr bin ´Awf al-Muzanî (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Förlikning muslimerna emellan är tillåten så länge den inte förbjuder det lovliga eller förlovar det förbjudna. Muslimerna ska leva upp till sina villkor så länge inte villkoret förbjuder det lovliga eller förlovar det förbjudna.”1

Till denna förlikning hör den som är relaterad till makarnas rättigheter såsom försörjning, klädnad, bostad eller annat, oavsett gångna eller pågående. Om det leder till att makarna behöver ha överseende och blunda för några av sina rättigheter för att bibehålla de andra, rädda äktenskapet, kväva osämjan eller erhålla någon annan fördel, är allt det bra. Det är som Allâh (ta´âlâ) sade:

وَإِنِ امْرَأَةٌ خَافَتْ مِن بَعْلِهَا نُشُوزًا أَوْ إِعْرَاضًا فَلاَ جُنَاْحَ عَلَيْهِمَا أَن يُصْلِحَا بَيْنَهُمَا صُلْحًا وَالصُّلْحُ خَيْرٌ

”Och om en kvinna fruktar hård behandling från mannens sida eller att han skall vända sig ifrån henne, kan ingen av dem klandras för att de söker förlikning; en uppgörelse i godo är bäst.”2

1at-Tirmidhî (1352), som sade att den är god och autentisk, och Ibn Mâdjah (2353). Autentisk enligt al-Albânî i ”Irwâ’-ul-Ghalîl (1303).

24:128