Om makarna är oense om bröllopsgåvan, gäller mannens ord tillsammans med en ed. Ahmad har en andra åsikt som säger att personen som hävdar att hon har fått det hon är värd får sina ord accepterade.

Om han säger att hon har fått mindre än det eller om hon hävdar att hon har fått mer än det, går hans ord före utan någon ed. Detta är al-Qâdhîs åsikt. Abûl-Khattâb anser det däremot vara obligatoriskt med en ed.

Om maken säger att han har gett henne en slav i bröllopsgåva och hon säger att det är en slavinna, så har Ahmad två åsikter i frågan.

Om de är oense huruvida hon har tagit emot bröllopsgåvan eller inte, går hennes ord före.

Om de är oense om vad som ålägger bröllopsgåvan1, går hans ord före.

Om han gifter sig med henne med två bröllopsgåvor, en hemlig och en offentlig, går man efter den offentliga även om den hemliga verkställer giftermålet. Detta nämnde al-Khiraqî. al-Qâdhî sade:

”Om de kommer överens om en hemlig bröllopsgåva, får hon endast den.”

Om han säger att kontraktet är ett som han först nämnde hemligt och sedan offentligt och hon säger att det är två olika kontrakt, går hennes ord före med en ed.