Makarna bestämmer brudgåvan

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَإِذَا طَلَّقْتُمُ النِّسَاء فَبَلَغْنَ أَجَلَهُنَّ فَلاَ تَعْضُلُوهُنَّ أَن يَنكِحْنَ أَزْوَاجَهُنَّ إِذَا تَرَاضَوْاْ بَيْنَهُم بِالْمَعْرُوفِ

Om någon har skilt sig från sin hustru och hennes väntetid har löpt ut, får ingen hindra henne att återgå till sin man, om de kommit överens om detta enligt skick och sed.”1

Versen bevisar att brudgåvan är makarnas ensak och ingen annans. Alltså är det inte tillåtet för fadern eller någon annan förmyndare att begära en viss summa från friaren och sätta den som ett ultimatum för giftermålet. Om kvinnan nöjer sig med minsta lilla brudgåva, så får ingen säga emot henne. Om hon går med på att maken ger henne 200:- istället för 20000:- som hon är värd, får ingen säga emot henne. Det är hennes rätt det handlar om. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَآتُواْ النَّسَاء صَدُقَاتِهِنَّ نِحْلَةً

Ge kvinnorna som en ren skänk deras brudgåva.”2

Han associerade brudgåvan med dem och inte med någon annan. Det är fel, både mot kvinnan och mannen, att fäder skall lägga sig i sakfrågan. Ty Allâh (ta´âlâ) överlämnade saken till makarna och sade:

إِذَا تَرَاضَوْاْ بَيْنَهُم بِالْمَعْرُوفِ

… om de kommit överens om detta enligt skick och sed.”

12:232

24:4