Magiker, svindlare och hädare

Imâm Shams-ud-Dîn Muhammad bin Ahmad adh-Dhahabî (d. 748)

Siyar A´lâm-in-Nubalâ’ (14/329-330)

as-Sulamî sade:

”Merparten av lärarna avvisade och uteslöt al-Hallâdj. De vägrade ge honom en position inom Tasawwuf. Han accepterades dock av Ibn ´Atâ’, Ibn Khafîf och an-Nasrâbâdhî.”1

Det har redan angivits att Ibn Khafîf tog avstånd från al-Hallâdjs åsikter. Muhammad bin Yahyâ ar-Râzî sade:

”Jag hörde ´Amr bin ´Uthmân förbanna al-Hallâdj och säga: ”Hade jag bara kunnat hade jag dödat honom med mina egna händer.” Jag sade: ”Vad hade Shaykhen emot honom?” Han sade: ”En gång när jag läste en Qur’ân-vers sade han: ”Jag kan komponera en likadan vers.”

Abû Ya´qûb al-Aqta´ sade:

”Jag gifte bort min dotter till al-Husayn bin Mansûr [al-Hallâdj] då jag sett hans fina tillvägagångssätt och flit. Kort efteråt insåg jag att han var magiker, svindlare och hädare.”

Abû Ya´qûb an-Nu´mânî sade:

”Jag hörde Abû Bakr Muhammad bin Dâwûd al-Faqîh säga: ”Om det som Allâh har uppenbarat för Sin profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är sanning, så är al-Hallâdjs åsikter osanning.” Han var mycket hård mot honom.”

1at-Tabaqât (307-308).