Lyktor och ljus på gravar – en förbannad synd

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Sharh Ighâthat-il-Lahfân (46)

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

Det värsta sättet att göra det är att ta gravar till böneplatser och tända ljus på dem. Bådadera är grava synder. Flera lärde från Imâm Ahmads rättsskola har konkretiserat att handlingarna är förbjudna. Abû Muhammad al-Maqdisî sade:

Om det hade varit tillåtet att tända ljus på dem skulle inte profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbannat dess utövare. Dels innebär tända ljus på gravar slöseri, dels innebär de överdriven vördnad av gravar som påminner om avgudadyrkarnas vördnad…”1

Båda handlingarna är grava synder. Om de leder till att de döda också åkallas, är de avguderi. Så konstaterade de lärde, imamerna, och deras anhängare, framför allt de fyra rättsskolorna och deras företrädare. De förmenade och förbjöd sådana handlingar. Abû Muhammad al-Maqdisî – det vill säga Ibn Qudâmah (rahimahullâh), författaren till boken ”al-Mughnî” – sade:

Om det hade varit tillåtet att tända ljus på dem skulle inte profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbannat dess utövare.”

Det bevisar att handlingen är en grav synd, ty förbannelse utropas endast i samband med stora synder. Dessutom kräver ljuständning finansiering och uppföljning. Inte nog med att det är slöseri med pengar; det är också skadligt. Värre än så är att handlingen innebär överdriven vördnad av gravar, vilket påminner om vördnad av statyer.

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/145).