Lydnad till ledarna, föräldrarna och makarna

´Allâmah ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh ar-Râdjihî

Sharh Risâlat-il-Imâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb ilâ Ahl-il-Qasîm, sid. 84-85

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

”Jag anser det vara obligatoriskt att muslimska ledare får gehör och åtlyds, oavsett om de är fromma eller syndiga, så länge de inte påbjuder trots mot Allâh.”

Det är obligatoriskt att lyssna till och lyda makthavaren så länge han inte befaller synd. Om han befaller något som är korrekt, åtlyds han, och om han befaller något som är enkom tillåtet, åtlyds han också. Det är bara om han påbjuder synd som han inte ska lydas. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Lydnad sker endast i det som är tillåtet.”

och:

”Skapelsen skall inte lydas inom det som är olydnad mot Skaparen.”1

Men bara för att han påbjuder synd betyder det inte att vi ska trotsa honom, revoltera mot honom och bestrida honom – vi låter bara bli att lyda honom inom just den synd som han påbjuder. Det är som att en fader ber sin son synda; han ska inte lyda honom i det. Det betyder dock inte att han ska revoltera mot sin fader och vara dålig mot honom överlag. Det enda han ska låta bli är att lyda honom i synd. Det till trots ska han vara vänlig mot honom och råda honom. Så om fadern ber sonen exempelvis köpa cigaretter, ska han ursäkta sig vänligt och säga att han inte får lov att göra det och att han inte får lyda honom i synd. Därtill ska han berätta för fadern att denne har en väldigt stor rätt på honom och att han lyder honom i allting frånsett synd.

Detsamma gäller hustrun; om hennes make befaller henne att synda ska hon inte lyda honom. Det betyder dock inte att hon ska revoltera mot honom och trotsa honom överlag.

1al-Bukhârî (7258) och Muslim (1840).