Lögnen mot Ibn Mandah och Rabî´ al-Madkhalî

al-Bahraynî sade:

”När Ibn Mandah nämner handlingar avvisar han Murdji’ah vilkas teori Rabî´ inte nämner. Allt som Ibn Mandah avvisar Murdji’ah med är klart och tydligt. Ibn Mandahs (rahimahullâh) ord avvisar till och med Rabî´s teori och förståelse då han säger att handlingar utgör en gren och ett villkor för en fullkomlig tro. Ibn Mandah har inte alls sagt så. Ibn Mandahs dogm skiljer sig från Rabî´s dogm i sakfrågan. Rabî´ har inte riktigt förstått Ibn Mandahs ord.”1

Det ett fattigt yttrande och en lögn mot både Ibn Mandah och mig.

Jag har ju aldrig någonsin sagt att handlingar utgör ett villkor för en fullkomlig tro (شرط الكمال). Det förekommer inte i mina lektioner, kassettband, böcker eller artiklar. Jag var faktiskt den förste som varnade för den termen. Jag kräver att de som talar om tron och andra ämnen håller sig till Salafs fastställelser och i synnerhet när det kommer till definitionen av tron; den består av tal, handling och dogm, den stiger och sjunker. Jag varnar för termer som att “handlingar utgör ett villkor för en fullkomlig tro”, “en giltig tro” (شرط الصحة) och “själva handlingar i sig” (جنس العمل). Dessa termer är prövande. Termen om själva handlingar i sig är tvetydig varför jag inte ens nämner den i min artikel vari jag diskuterar med den här lögnaren. Varför associerar han den med mig, hittar på att jag skiljer mig från Ibn Mandahs dogm och säger att jag har missförstått Ibn Mandahs ord?

Idioten ljuger även om Ibn Mandah när han säger:

”Ibn Mandahs (rahimahullâh) ord avvisar till och med Rabî´s teori och förståelse då han säger att handlingar utgör en gren och ett villkor för en fullkomlig tro.”

Det är Ibn Mandah som säger att handlingar är grenar och perfektion. Han tillskrev den åsikten Ahl-us-Sunnah och argumenterade med Qur’ânen och Sunnah. Varken han eller Rabî´ har sagt att handlingar utgör ett villkor för en fullkomlig tro.

1al-Burkân, sid. 13