Ljuset i Madînah

Fråga: at-Tahhân blev kritiserad för att kalla al-Madînah an-Nabawiyyah för ”al-Madînah al-Munawwarah”, den upplysta staden, varpå han svarade fördömande i kassettbandet ”Ta´dhîm Awliyâ’illâh”:

”Betyder det att staden är mörk då? Har det inte bekräftats från Anas med en autentisk berättarkedja att allt i al-Madînah blev upplyst i samband med profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ankomst? Blev inte staden upplyst och ljus?”

Svar: Namnet ”al-Madînah al-Munawwarah” har inte bekräftats. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade staden för ”Tayyibah” och ”Tâbah”. Det går även att säga ”Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stad”, Madînatu Rasûlillâh.

Hadîthen som han argumenterar med är autentisk och jag har själv tagit med den i ”as-Sahîh al-Musnad mimmâ laysa fîs-Sahîhayn”. Den bevisar dock inte det han syftar på. Upplysningen i hadîthen syftar på en immateriell upplysning. Människorna blev så lyckliga över Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ankomst att de uppfattade jorden som upplyst. Det var ett immateriellt ljus och inget materiellt ljus. Det är en ofta förekommande företeelse. Man brukar säga att kunskap är ljus och att den som läser al-Bukhârîs ”as-Sahîh” finner ett ljus däri. Det är alltså ett immateriellt ljus och inget materiellt ljus. Samma hadîth säger:

”När han dog blev allting mörkt.”

Därav frågar jag den här galningen i fall man kan kalla staden för ”den mörka staden” med tanke på att det var den slutgiltiga fasen? Vi säger att ljuset är ett uttryck för glädje och lycka medan mörkret är ett uttryck för sorg och elände.