Ligger poängen i ´Umars godkännande i Mâlik ad-Dârs berättelse?

Publicerad: 2011-01-18
Författare: ´Amr ´Abdul-Mun´im Salîm
Källa: Hadm-ul-Manârah, sid. 226-228

 

Mahmûd Sa´îd Mamdûd sade:

”Den fjärde bristen de1 nämner är:

”Även om rapporteringen är autentisk, utgör den inget bevis eftersom den roterar kring en okänd man. Att Sayf säger att han heter Bilâl, gagnar ingenting, ty hans rapporteringar är värdelösa. Det råder samstämmighet om Sayfs svaghet.”

Jag säger: Ja, Sayf är mycket svag, men den som kom till den ädla graven, vare sig han är en följeslagare eller efterföljare, skadas inte av att vara okänd. Beviset ligger i att vår mästare ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) godkände hans handling då han inte förbjöd honom från den. Faktum är att han godkände den och började gråta.”2

Denna berättelse bevittnades inte av Mâlik ad-Dâr själv, vilket författaren tror, utan han tog den från en okänd och anonym person. Om vi håller med om att han såg mannen komma till graven och därefter till ´Umar, kan vi inte hålla med om att han såg mannens dröm om profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), ty det är omöjligt. Därför måste han ha blivit underrättad om det av någon och det kan han endast ha blivit av den anonyma människan. Därmed är det omöjligt att Mâlik ad-Dâr har fått reda på denna berättelse från någon annan än den här mannen – och endast det räcker för att bristmärka rapporteringen. ´Umar visste sannerligen inte vad mannen gjorde då han kom till graven och på så sätt fördömde han inte honom – och brist på hans fördömande betyder inte att han godkände handlingen.

Om vi skulle säga att rapporteringen är autentisk, finns det ingenting i den som tyder på att mannen underrättade ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) om att han gick till graven och därmed kan det inte sägas:

”Han godkände hans handling.”

1 Dvs. Den fjärde bristen de lärda har hittat i denna berättelse.

2 Raf´-ul-Manârah, sid. 277.