Lev som du lär

Publicerad: 2011-03-31
Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: as-Sahwah al-Islâmiyyah, sid. 44-45

 

Bröder! Om vi tar hänsyn till vårt tillstånd ser vi att vi kallar till saker och ting som vi själva inte lever upp till. Det är tveklöst en stor brist. Det enda undantaget är ifall hindret är ännu nyttigare. Exempel på det är en person som uppmuntrar till kamp för Allâhs sak och eggar människor till det med pengar och liv så gott de kan samtidigt som han själv är upptagen med något som är ännu nyttigare. I detta fall säger man inte att han gör en sak och säger en annan. Exempelvis kallar han till kamp för Allâhs sak samtidigt som hans land är i behov av religiös kunskap. För den här personen kan kamp med kunskap och klargörandet vara bättre än kamp med spjutet. Allt har sin tid och plats. Ibland kan en sak som egentligen är bättre komma i andra hand i förmån till en annan handling på grund av anledningar som gör att den andra handlingen väger tyngre i just detta sammanhang.

Således brukade sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kalla till drag som han själv inte gjorde för att han var sysselsatt med viktigare saker. Det kunde hända att han fastade så pass att det sades att han aldrig lät bli fastan. Och det kunde hända att han lät bli att fasta så pass att det sades att han aldrig fastade.