Lekmannens Takfîr

Fråga: Många så kallade Salafiyyûn anser att endast de lärde kan fastställa bevis. Med andra ord gör lekmannen inte Takfîr på personen som uttalar sig hädiskt.

Svar: Fastställning av bevis är en relativ fråga.

Fråga: Måste lekmannen göra Takfîr på personen som faller i otro?

Svar: Om det är bekräftat att personen hädar, gör han Takfîr på honom. Det är inga problem. Exempelvis gör vi Takfîr på Abû Djahl, Abû Tâlib, ´Utbah bin Rabî´ah och Shaybah bin Rabî´ah. Beviset för deras otro är att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) krigade mot dem på Badr-dagen.

Fråga: Skall lekmannen förhindras från Takfîr?

Svar: Lekmannen får inte göra Takfîr utan bevis. Lekmannen saknar ju kunskap, vilket är problematiskt. Men den som har kunskap om en viss sakfråga, som domen för att dementera horförbudet, är otrogen enligt lekmän och lärde. Ty den sakfrågan är klar och tydlig. En person som säger att hor är lovligt är otrogen enligt alla. Det behöver inga bevis. Samma sak gäller om en person anser att avguderi är lovligt och tillåter folk att dyrka andra än Allâh. Finns det tvivel om en sådan person? Det är inget som kräver bevis. Den som säger att avguderi är tillåtet och tillåter människorna att dyrka statyer, stjärnor och djinner hädar. Passivitet skall råda kring oklara frågor som kan vara dolda för lekmannen.