Ledarna på an-Nawawîs och Ibn Taymiyyahs tid

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

Kashf-us-Sitâr, sid. 96-99

Jag vill passa på att citera Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) som menade att den ändring som folkslag, grupper och sekter har hamnat i är svårare att lösa än den ändring som makthavare har fallit i. Han sade:

”Att addera påhittade hadîther, felaktiga tolkningar och annat till föreskriften är en form av ersättning.”

Det vill säga alla svaga och påhittade hadîther och felaktiga tolkningar som finns hos dessa grupper. Således är det obligatoriskt att skilja mellan uppenbarad föreskrift, tolkad föreskrift och ersatt föreskrift.

Uppenbarad föreskrift är den som har förkunnats av profeterna i allmänhet och den siste profeten Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i synnerhet.

Tolkad föreskrift är, enligt Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh), de lärdes personliga slutsatser.

Ersatt föreskrift är föreskrivna innovationer och villfarelser som stiftas av grupper och politiska organisationer. De intalar sina anhängare att de är muslimer samtidigt som de bekrigar folk som kallar till monoteism och alla som bekrigar denna fruktansvärda ersättning. Ibn Taymiyyah sade:

”På samma vis finns det skillnad mellan universell realia och religiös realia.”

Det måste finnas en skillnad. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) tilltalar människor som har begåvats med att se skillnaden på sanning och osanning, vägledning och villfarelse, uppenbarad föreskrift, tolkad föreskrift och ersatt föreskrift. Människorna vi talar om saknar dock den förmågan. Vi konfronterar dem med den farliga ersättning som de bagatelliserar, ty den är farligare. Shaykh-ul-Islâm (rahimahullâh) levde på en tid då makthavarna inte dömde med Allâhs lag. al-Mawdûdî, en av deras egna stormän, berättade att makthavarna på Ibn ´Abdis-Salâms, an-Nawawîs, Ibn-us-Salâhs, Ibn Taymiyyahs, Ibn-ul-Qayyims, al-Mizzîs, adh-Dhahabîs och Ibn Daqîq-il-´Îds tid dömde inte med Allâhs lag. De rentav dömde med Djingis Khâns lagar. Deras inkomster innehöll bland annat tullavgifter och prostitution. Trots det gjorde de inte Takfîr på dem. Deras makthavare befann sig i dogmatisk avgrund och deras lag var inte bättre än många lagar idag. Trots det gjorde dessa imamer inte Takfîr på dem. Dagens Takfîriyyûn anser att den islamiska världen är otrogna länder och att de måste bekämpas före alla andra. Sådär dömer de islamiska länder. De struntar i att reliker dyrkas istället för Allâh och att folk tror på myter, avgudar och förvränger Allâhs egenskaper. Sådant rör dem inte i ryggen. De bryr sig bara om ledare har ändrat systemet.