Låt inte dem som inte har förstånd råda över egendom

Publicerad: 2010-07-01
Författare: Imâm Abû Bakr bin al-´Arabî al-Mâlikî
Källa: Ahkâm-ul-Qur’ân (1/371)

 

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

”Låt inte dem som inte har förstånd1 få råda över egendom som Allâh har låtit er förfoga över för uppehälle, men använd den för att förse dem med vad de behöver av mat och kläder och ha ett vänligt ord för dem.”2

Detta har redan förklarats i Låneversen i kapitlet ”al-Baqarah” och att det betyder oerfarna flickor och kvinnor.

Vissa har sagt att oförstånd är en klandervärd egenskap och att varken flickan eller kvinnan förtjänar att klandras. Denna åsikt är dock svag. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har beskrivit kvinnan med en reducerad religion och ett reducerat förstånd. Å andra sidan är även pojken lättlurad och beskriven med ofullkomlighet. Även om de inte faller i dessa fel av sig själva, så är det ändå ingenting som de fördöms för. Sålunda förbjöd Allâh (subhânah) att man ger pengar till dem och låter dem förfoga över dem. Det är däremot tillåtet att ge dem pengar i gåva. I detta fall är det deras egendom som de inte förfogar över.

1 Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (rahimahullâh) sade:”De lärda har olika åsikter om de oförståndiga. Vissa sade att det är kvinnorna. adh-Dhahhâk sade: ”Kvinnorna är de oförståndigaste av de oförståndiga.”Mudjâhid sade: ”Männen är förbjudna att ge sina pengar till oförståndiga kvinnor oavsett om de är deras hustrur, döttrar eller mödrar.”Andra sade att det är barnen. az-Zuhrî sade: ”Ge inte dina pengar till ditt oförståndiga barn så att det låter dem rinna ut i sanden.”Somliga har sagt att det är kvinnor och barn. al-Hasan sade: ”Det är din oförståndiga hustru och din oförståndiga dotter.”Ibn ´Abbâs sade: ”Ge inte dina pengar, som Allâh har skänkt dig till uppehälle och leverbröd, till din hustru och dina barn så att de försörjer dig i stället. Det kommer att sluta med att du kommer att titta vad de har att ge. Håll fast i dina pengar och handla rätt. Det är du som skall försörja dem.”” (Ma´âlim-ut-Tanzîl (1/393))

2 4:5