Lärde som kallar till staten i stället för religionen

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)
al-Qawl al-Mufîd (1/129)

En person som kallar till islam är en person som är uppriktig och vill att folket skall komma till islam. Men en person som kallar till någonting annat må kalla till sig själv genom att kalla till sanningen för att uppnå högaktning och respekt. Till följd därav ser du hur han blir arg om man inte gör som han säger. Å andra sidan blir han inte arg om man skulle göra någonting som är allvarligare än det så länge inte han har förbjudit det.

Måhända kallar han till sin makthavare. Det finns många länder som har vilsna lärde som kallar till staten istället för religionen. Exempel på det är när socialismen dök upp i vissa arabiska länder. Då började villfarelsens lärde komma med verser och hadîther som bevisar och stödjer socialismen, då de i själva verket inte utgjorde något bevis alls. Dessa människor kallar alltså inte till islam.

Den som kallar till islam och ser hur människorna flyr från honom, tappar varken hoppet eller viljan till kallet. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till ´Alî (radhiya Allâhu ´anh):

“Att Allâh vägleder en enda man genom dig, är bättre för dig än röda kameler.”

Det vill säga att det är bättre för dig att en jude blir muslim än att du får röda kameler.

Om man kallar till islam utan att bli besvarad, skall man förargas för att sanningen inte följs, inte för att man själv inte blir besvarad. Om hans ilska är på detta vis, betyder det att han kallar till islam. Det räcker om en enda person besvarar honom. Och om ingen gör det, så har han gjort sin plikt. Hadîthen säger trots allt:

“Och det kommer att komma en profet utan någon anhängare.”

För att man skall kalla till sanningen och varna för lögnen, räcker det att man klargör sanning och lögn för folket. Låter man bli visa sanningen och accepterar lögnen under en lång tid, kommer sanningen att förvandlas till lögn och lögnen till sanning.