Lär och lär ut

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Taysîr-ul-Karîm, sid. 355

Allâh (subhânah) sade:

وَمَا كَانَ الْمُؤْمِنُونَ لِيَنفِرُواْ كَآفَّةً فَلَوْلاَ نَفَرَ مِن كُلِّ فِرْقَةٍ مِّنْهُمْ طَآئِفَةٌ لِّيَتَفَقَّهُواْ فِي الدِّينِ وَلِيُنذِرُواْ قَوْمَهُمْ إِذَا رَجَعُواْ إِلَيْهِمْ لَعَلَّهُمْ يَحْذَرُونَ

”Men alla troende bör inte gå ut i strid. Om några i varje grupp blir kvar kan de fördjupa sina kunskaper i religionen för att sedan varna de sina vid deras återkomst så att de är på sin vakt.”1

De ska vara kvar för att studera föreskriven vetenskap och begripa dess betydelse och visdom för att sedermera lära ut den kunskapen och varna de sina vid deras återkomst. Det bevisar hur förträfflig kunskapen är, framför allt när det handlar om förståelse om religionen, och att studier är den viktigaste sakfrågan. Versen klargör att den som lär sig ska också sprida sin kunskap bland människor och vilja dem väl. Spridd kunskap understryker den lärdes godhet och belöning som växer sig allt större med tiden. Men vad gagnas muslimerna av honom om han istället väljer att begränsa sin kunskap vid sig och låta bli att kalla vist och klokt till Allâhs väg och lära de okunniga? Vilka frukter kommer hans kunskap att ge då? Det yttersta som kan ske är att hans kunskap dör tillsammans med hans död, vilket är en stor förlust för en person som Allâh har begåvat med kunskap.

19:122