Ett av det friska hjärtats kännetecken är att det lämnar det här livet för att slå sig ned i det nästkommande så att det slutligen blir som en av dess invånare. I det här livet är det som en resenär som bara brukar av det som är behövligt. Sedan återupptar det sin resa till hemlandet. Ibn ´Umar sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tog mig i axeln och sade: ”Var i det här livet som om du vore en främling eller en resenär. Betrakta dig själv som död.”1

Poeten sade:

Följ med till Edens lustgårdar

de är ditt första hem och däri finns tält

Men vi är tillfångatagna av fienden –

tror du att vi återvänder hem och räddas?

´Alî bin Abî Tâlib (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Det här livet har vänt sig om och gått iväg medan det nästkommande livet är tillmötesgående. Båda har de sina söner. Tillhör det nästkommande livets söner och tillhör inte det här livets söner. Idag finns det handlingar men ingen räkenskap och imorgon finns det räkenskap men inga handlingar.”

Ju friskare ett hjärta är desto mer är det på väg mot det nästkommande livet så att det slutligen blir en av dess invånare. Ju sjukare ett hjärta är desto mer prioriterar det det här livet och slår sig ned i det så att det slutligen blir en av dess invånare.