Lån skall skrivas ned

Allâh (´azza wa djall) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ إِذَا تَدَايَنتُم بِدَيْنٍ إِلَى أَجَلٍ مُّسَمًّى فَاكْتُبُوهُ وَلْيَكْتُب بَّيْنَكُمْ كَاتِبٌ بِالْعَدْلِ وَلاَ يَأْبَ كَاتِبٌ أَنْ يَكْتُبَ كَمَا عَلَّمَهُ اللّهُ

”Troende! När ni sinsemellan träffar avtal om lån med fastställd förfallotid, teckna då ned avtalet i skrift. Låt en skrivare noggrant skriva ned [vad som avtalats] mellan er. Ingen skrivare får undandra sig att skriva, såsom Allâh har lärt honom.”1

I versen nämns även att lånet skall skrivas ned. Anledningen är att rättigheterna bevaras. Denna befallning verkar som en rekommendation och instruktion. Det är rekommenderat och föreskrivet att skriva ned lånet därför att Allâh (´azza wa djall) har beordrat det. Dock är det okej att låta bli att skriva ned det i samband med snabba affärer eftersom det försvårar för köparen och säljaren att skriva ned dem. Om affären sker direkt från hand till hand behövs den inte skrivas ned. Så är inte fallet med lån där varan eller pengarna kommer i efterhand. I detta fall skall det skrivas ned så att det inte glöms bort.

12:282