Lämnar det sköna för det skönare

Allâh (´azza wa djall) sade:

تَتَجَافَى جُنُوبُهُمْ عَنِ الْمَضَاجِعِ يَدْعُونَ رَبَّهُمْ خَوْفًا وَطَمَعًا وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنفِقُونَ

De som avstår från sömn för att med fruktan och hopp åkalla sin Herre och som ger åt andra av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning.”1

De vaknar och går upp ur sina sköna sängar för något som de finner skönare och bättre, nämligen nattbönen och nära samtal med Allâh (ta´âlâ). Således sade Han:

يَدْعُونَ رَبَّهُمْ

… åkalla sin Herre…”

De gör så för att uppnå sina religiösa och jordiska ändamål och undkomma skador:

خَوْفًا وَطَمَعًا

… med fruktan och hopp…”

De besitter båda dragen: de befarar att deras handlingar avslås samtidigt som de hoppas på att de accepteras, de befarar Allâhs straff samtidigt som de hoppas på Hans belöning:

وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنفِقُونَ

… och som ger åt andra av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning.”

Oavsett om det är lite eller mycket. Han nämnde inte vad som skänks eller till vem det skänks för att visa att uppmaningen är allmän. Med det sagt inkluderar versen såväl obligatorisk försörjning som allmosor, bot och försörjning av fruar och släktingar som rekommenderad försörjning i välgörande projekt. Försörjning och finansiella bistånd är bra i alla fall, oavsett om de ges till rika eller fattiga, närstående eller avlägsna. Däremot varierar belöningen beroende på hur stor nytta biståndet gör.

132:16