Kvinnan äger den omnämnda och bestämda bröllopsgåvan vid kontraktet.

Om bröllopsgåvan är specifik som en slav eller ett hus, får hon förfoga över det. Hon får dess tillväxt och minskning på samma sätt som hon får stå för dess allmosa och garanti. Det enda undantaget är om mannen vägrar ge henne bröllopsgåvan. I så fall blir det han som står för garantin.  Ahmad har en andra åsikt om kvinnan som får en slav i bröllopsgåva vars öga går förlorat. Om hon har tagit honom, får hon garantera för hans öga. Om hon inte har tagit honom, får mannen stå för det. I detta fall hamnar det inte under hennes garanti förrän bröllopsgåvan tas emot.

Om bröllopsgåvan inte är specifik, skall hon varken stå för dess garanti eller förfoga över den förrän hon har tagit emot den som en såld vara.

Om hon tar emot sin bröllopsgåva och blir skild innan enrum, får han hälften tillbaka om den fortfarande finns. Den blir till hans ägodel på samma sätt som arvet. Det finns också en risk att den inte alls blir till hans ägodel förrän han ber om den och tar det beslutet. Det av bröllopsgåvan som går i tillväxt innan han ber om det, är hennes.

Om bröllopsgåvan består av åtskild tillväxt, får hon den åtskilda tillväxten medan mannen får hälften av den ursprungliga bröllopsgåvan.

Om bröllopsgåvan består av en sammanbunden tillväxt, är det upp till henne i fall hon vill ge tillbaka den tillväxta halvan eller halvan från dagen då bröllopsgåvan utsågs.

Om bröllopsgåvan är reducerad, är det upp till maken i fall han vill ta den reducerad eller halvan från dagen då bröllopsgåvan utsågs.

Om bröllopsgåvan är förstörd, skuldsatt eller ingår i en förköpsrätt, får han halvan från dagen då bröllopsgåvan utsågs. Det enda undantaget är i fall bröllopsgåvan är värdet av kvinnan. I detta fall får han hälften av det.

Om bröllopsgåvan minskar under hennes förfogande efter skilsmässan, är det då hon som skall stå för halva garantin? Hanâbilah har två åsikter i frågan1.

Om mannen säger att bröllopsgåvan har minskat efter skilsmässan medan kvinnan säger motsatsen, går kvinnans ord före tillsammans med en ed.

Det är maken som har äktenskapet i sin hand. Om han då skiljer sig innan enrum och någon av makarna går med på att inte ta tillbaka den ålagda bröllopsgåvan som respektive person har rätt till, så får personen göra det. Ahmad har en annan åsikt som säger att det är fadern. Han har rätt till att förbise sin lilla dotters halva bröllopsgåva om hon blir skild innan enrum.