Kvinnans ärade resa

En annan sak som liberalismens och jämställdhetens missionärer fokuserar sig på är problematiken kring kvinnans resa. De säger att islam låter inte kvinnan resa som mannen – inte ens om det handlar om vallfärd! Hur så?

Det märkliga med dessa människor är att de ofta förstår saker uppochned. De anser att värdighet är förnedring och att förnedring är värdighet. Den här frågan är ett exempel på det.

Den okunniga muslimska kvinnan lyssnar på allt och alla, dels för att hon är okunnig om sin religion och dels för att hon ibland faller för känslor. Islam förbjuder inte alls kvinnan att resa om resan i sig är lovlig. Dock har resan ett villkor. Detta villkor är en värdighet och ett bevarande av hennes ära, om det bara visste det. Islam kräver nämligen att kvinnan reser med sin make eller en annan manlig anhörig som är en evig mahram till henne liksom fadern och brodern. Dessa män gör uppoffringar för att kunna slå vakt om hennes ära och värdighet så att inga syndare vågar sig på henne. Under resan ser de efter henne och tjänar henne när hon själv inte klarar av det. Är detta islamiska krav förnedrande mot kvinnan? Eller ärar det henne? Vilken stor lögn! Låt den kloka muslimska kvinnan begripa svaret på den här frågan.

Så islam förbjuder inte resor. En kvinna får resa för att vallfärda, göra affärer, besöka sina nära och kära, studera och andra ändamål förutsatt att hon gör det med sin make eller manlige mahram.

Muslimer! Detta är den islamiska domen för kvinnans resa. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det är inte tillåtet för en kvinna som tror på Allâh och den Sista dagen att resa ett avstånd motsvarande tre dygn utan mahram.”1

Hadîthen har många olika formuleringar och alla understryker de att islam kräver att kvinnan reser med sin make eller manlige mahram. Detta ärar den muslimska kvinnan om hon bara visste det.

1al-Bukhârî (1088) och Muslim (1339).