Kuriosum ur al-Albânîs ”Ahkâm-ul-Djanâ’iz”

Kuriosum kring orsaken bakom boken

  1. I samband med att en av brödernas släktingar hade dött, bad han mig skriva om ämnet. Efter att jag hade bett Allâh om vägledning och råd, inledde jag studierna. Boken tog mig tre månader att skriva efter att jag nästan hade varit uppe hela dagarna och nätterna. (Sid. H)

Kuriosum kring testamentet

  1. Det är obligatoriskt att testamentera till släktingar som inte är arvingar. (Sid. 5)
  2. Det är inte tillåtet att testamentera till föräldrar och släktingar som är arvingar. (Sid. 7)
  3. an-Nawawî sade i ”al-Adhkâr”: ”Det är starkt rekommenderat att testamentera att det inte sker några traditionella innovationer i samband med ens begravning.” (Sid. 9)

Kuriosum kring dödsbädden

  1. Talqîn innebär inte att man säger ”Det finns ingen sann gud utom Allâh” så att den döende kan höra en. Talqîn innebär att man befaller den döende att säga ”Det finns ingen sann gud utom Allâh”. (Sid. 10)
  2. Det finns inget autentiskt rapporterat om att läsa Yâ Sîn för den döende eller lägga honom i riktning mot Qiblah. (Sid. 11)

Kuriosum kring tiden efter döden

  1. Att begravningen skall gå snabbt till innebär att själva processen skall gå snabbt till, inte att man snabbt bär liket till graven. (Sid. 14)
  2. an-Nawawî sade i ”al-Adhkâr”: ”Om den döde har testamenterat att hans kropp skall förflyttas till en annan plats för att begravas däri, skall man inte uppfylla testamentet. Det är förbjudet att förflytta liket enligt rättsskolans – Shâfi´iyyah – korrekta åsikt.” (Sid. 14)
  3. Dessa hadîther bevisar att den döde gagnas när hans skuld betalas av, även om det är en utomstående person som betalar av den. (Sid. 17)
  4. Det är endast barnet som kan skänka välgörenhet för sin döde förälder. Det är inte tillåtet att jämföra en utomstående med föräldrarna. (Sid. 17)

Kuriosum kring vad som är förbjudet för den dödes släktingar

  1. Att den döde straffas för släktingarnas jämmer över honom sker om den döde testamenterade att de skall jämra sig över honom eller inte testamenterade att inte jämra sig över honom när han visste att de har det som vana. (Sid. 29)

Kuriosum kring människornas beröm av den döde

  1. Att en grupp på minst två sanningsenliga, rättfärdiga och kunniga muslimer bland grannarna som känner den döde berömmer honom, fordrar att han hamnar i paradiset. (Sid. 44)

Kuriosum kring tvättningen av liket

  1. Det är rekommenderat och inte obligatoriskt att bada efter att ha tvättat liket. (Sid. 53)
  2. Ibn ´Abbâs sade: ”Hamzah bin ´Abdil-Muttalib och Handhalah bin ar-Râhib dog efter att ha fått utlösning. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Jag såg hur änglarna tvättade dem.” (Sid. 56)

Kuriosum kring lindningen

  1. Det är inte tillåtet att lägga stora pengar på lakanen. De får inte heller vara fler än tre stycken då det motstrider Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah. (Sid. 64)

Kuriosum kring begravningsprocessen

  1. Det är föraktfullt för kvinnorna att följa med på begravningen. (Sid. 69)
  2. an-Nawawî sade i ”al-Madjmû´”: ”De lärda är enade om att påskynda begravningsprocessen om inte liket spricker, ändras eller råkar ut för något liknande. I så fall tar man det lugnt med den.” Det verkar till synes vara obligatoriskt. Den åsikten har Ibn Hazm. (Sid. 72)
  3. Det är tillåtet att gå framför, bakom, till höger om och till vänster om liket så länge man är nära det. Vad gäller ryttaren, skall han rida bakom det. (Sid. 73)
  4. Ibn-ul-Qayyim sade i ”Zâd-ul-Ma´âd”: ”Att gå långsamt, steg för steg, i samband med begravningsprocessen är en föraktfull innovation som motstrider Qur’ânen och Sunnah och tar liknelsen av judarna och de kristna.” (Sid. 73)
  5. Det är rekommenderat att två sig efter att ha burit liket. (Sid. 78)

Kuriosum kring begravningsbönen

  1. Det är inte obligatoriskt att be begravningsbönen för barnet som inte är könsmoget. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad inte för sin son Ibrâhîm. Det är inte heller obligatoriskt att be begravningsbönen för martyren. Det är dock föreskrivet att be för dem båda. (Sid. 79)
  2. Till synes ber man begravningsbönen för missfallet efter att det har fått en själ. Det sker efter fyra månader. Om fostret är yngre än så, ber man inte för det. (Sid. 81)
  3. Det är inte föreskrivet att be begravningsbönen för alla frånvarande personer (Salât-ul-Ghâ’ib). När de rättfärdiga kaliferna dog, var det ingen i de andra städerna som bad begravningsbönen för dem. (Sid. 93)
  4. Det är en innovation att be begravningsbönen för den frånvarande personen som det redan har betts för. (Sid. 93)
  5. Det är obligatoriskt att be begravningsbönen i samling. (Sid. 97)
  6. Det är rekommenderat att det finns minst tre rader bakom imamen som skall leda begravningsbönen. (Sid. 99)
  7. Om det bara finns en person som skall be begravningsbönen med imamen, ställer han sig jämsides med imamen. (Sid. 100)
  8. an-Nawawî sade i ”al-Madjmû´”: ”Det är bäst att man ber en begravningsbön för varje individ i taget och inte en bön för alla på en och samma gång.”
  9. Det är inte tillåtet att be begravningsbönen mitt bland gravarna. Anas berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd att begravningsbönen bes bland gravarna. (Sid. 108)
  10. Imamen skall stå i höjd med mannens huvud och kvinnans midja. Denna åsikt har ash-Shâfi´î, Ahmad och Ishâq och ash-Shawkânî sade: ”Det är sanningen.” (Sid. 109)
  11. Man kan göra fyra, fem och upp till nio Takbîrât. Allt det har bekräftats från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). (Sid. 111)
  12. Man gör Taslîm två gånger precis som i vanliga, obligatoriska böner. Denna åsikt har Hanafiyyah, Ahmad i en rapportering och likaså Shâfi´îyyah. (Sid. 127)

Kuriosum kring begravningen

  1. För att maken skall begrava sin hustru krävs det att han inte hade samlag med henne natten innan. I så fall har någon annan mer rätt till att begrava henne. (Sid. 148)
  2. Det är Sunnah att man utmärker graven med en sten eller någonting annat så att den dödes anhöriga kan begravas bredvid honom. (Sid. 155)

Kuriosum kring kondoleanser

  1. Kondoleanserna är inte begränsade vid tre dagar. Så fort man inser att det finns behov av kondoleanser, ger man dem. (Sid. 165)
  2. Man skall se till att inte ha samlingar för kondoleanser, oavsett om de sker i hemmet, på begravningsplatsen eller i moskén. (Sid. 167)
  3. Den dödes förmyndare skall fasta för den döde om denne avlade en ed att fasta och dog innan han hann göra det. Denna åsikt har även ´Â’ishah, Ibn ´Abbâs och Ahmad bin Hanbal. (Sid. 1709)
  4. Det finns ingen grund för att läsa Qur’ânen vid gravarna när man besöker dem. (Sid. 191)
  5. Ibn Taymiyyah sade i ”Iqtidhâ’ as-Sirât al-Mustaqîm”: ”Att inte vända den rättfärdige mannens grav ryggen när man går därifrån hör till innovationerna som påminner om kristendomen.” (Sid. 195)
  6. Man skall inte gå med skorna på mellan gravarna. (Sid. 199)
  7. Det är tillåtet att skriva den dödes namn på graven för att känna igen hans gravsten. (Sid. 206)
  8. adh-Dhahabî sade: ”Vi känner inte till att något stod skrivet på följeslagarnas gravar. Det var vissa efterföljare och de som kom efter dem som började med det.”
  9. Ibn Taymiyyah sade: ”Det räcker att det finns en grav för att platsen skall ha samma dom som en begravningsplats. Hanâbilah säger att man inte förrättar bönen på någon plats som kallas för ”begravningsplats” och omges av gravar. (Sid. 214)
  10. Ibn Taymiyyah sade: ”al-Âmidî och andra sade att det inte är tillåtet att be i en moské vars Qiblah är i riktning mot en grav om det inte finns en barriär mellan graven och moskéväggen.” (Sid. 215)
  11. al-Haytamî sade i ”az-Zawâdjir”: ”Moskéer som är byggda på gravar är värre än Dhirâr-moskén [som hycklarna byggde på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid].” (Sid. 219)
  12. Trots att profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav är i hans moské och trots att det hela motstrider de tidigare hadîtherna, är det inte föraktfullt att be just i den. (Sid. 219)
  13. De otrognas skelett saknar helgd. (Sid. 236)
  14. Man får inte knäcka muslimska liks ben för medicinska studier. Det får man dock göra med de otrogna liks ben. (Sid. 236)
  15. Det är tillåtet att gräva upp de otrognas gravar. De saknar helgd. (Sid. 236)
  16. Ibn Hadjar sade i ”Fath-ul-Bârî”: ”Det är tillåtet att gräva upp gångna gravar om de saknar helgd. Det är tillåtet att förrätta bönen och bygga moskéer på hedningarnas begravningsplats efter att de har grävts upp.” (Sid. 237)
  17. All dyrkan som endast har rapporterats utmed en svag eller påhittad hadîth är en innovation. (Sid. 242)