Det har autentiserats att Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) undanhöll många hadîther som muslimerna inte är i behov av. Han sade:

”Om jag hade spridit dem skulle denna strupe huggits av.”1

Detta är ingen som helst undanhållning av kunskap. Obligatorisk kunskap måste spridas och samfundet är skyldigt att bevara den. Kunskap om förträffliga handlingar som återberättas via autentiska berättarkedjor måste förkunnas och det är mycket viktigt att sprida dem och samfundet skall förkunna dem. Lovlig kunskap är inte obligatorisk att spridas och endast de lärdes elit skall gå in i den.

Kunskaper som är förbjudna att studera och sprida är historia om forntiden, filosofisk teologi och merparten av deras övningar, magi, teurgi, alkemi, trolldom, mekanism, påhittade hadîther, falska eller avslagna sagor, påhittade hjältehistorier och dylikt, boken ”Ikhwân-us-Safâ” och kränkande poesi mot profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Det finns alltså många falska kunskaper som måste undvikas. Den som är tvungen att läsa något av det för att ta en paus eller anskaffa sig vetskap från smarta människor, får göra det så lite som möjligt, läsa ensam och be Allâh om förlåtelse. Istället skall han vända sig till Tawhîd och be om sundhet i religionen.

Det är inte heller tillåtet att sprida lögnaktiga hadîther om Allâhs egenskaper om inte syftet är att varna för deras dogmer. Det är än bättre att likvidera dem. Allâh! Skydda vår tro!