Kravet för att få gå ut med Djamâ´at-ut-Tablîgh

Fråga: Är det tillåtet att gå ut med dem – Djamâ´at-ut-Tablîgh – på ett fint sätt om man inte känner till nyttan med det?

Svar: Jag skall ge dig ett svar; ett kort som du inte kommer att frukta och ett detaljerat som du kommer att behagas av.

Det korta svaret är att det är tillåtet och otillåtet.

Det detaljerade svaret lyder på följande sätt:

Om det är såsom du har förklarat det och att personen litar på sig själv och inte fruktar att han kommer att gå vilse, är det tillåtet förutsatt att han utmed sin kunskap kallar till det goda och förbjuder det onda om han ser något fel i gruppen. Det skall naturligtvis ske med vishet och på ett fint sätt, vilket anges av den ädla Qur’ânen.

Om de däremot ålägger varenda en som går ut med dem att hålla sig till gruppens, Djamâ´at-ut-Tablîgh, etikett som går ut på att man underkastar sig deras ordning och deras ledare och inte talar utmed hadîthen ”Den av er som ser något dåligt skall ändra det med handen. Om han inte klarar av det, får han göra det med tungan. Om han inte klarar av det, får han göra det med hjärtat – och det hör till den svagaste tron” – om de hindrar honom från denna plikt, är det inte tillåtet att gå ut med dem.

Till detta krav hör att han förklarar för gruppen att deras tidsbegränsade utflykter, med tre eller fyrtio dagar och så vidare, saknar grund i Sunnah. Om de hade tillåtit allt detta, anser jag det vara det första steget mot det goda från deras sida. Och om de inte tillåter det, vilket vi hör talas om dem, anses det inte vara tillåtet för Salafiyyûn att gå ut med dem. I detta fall är de precis som al-Ikhwân al-Muslimûn som ålägger sitt partiväsen för alla som blandas med dem. De tillåter ingen att ge en synpunkt och råda dem – och religionen är ett råd. Många av våra bröder har blandats med gruppen. När de började tala om Tawhîd och att saker och ting är Sunnah och Bid´ah, sade de:

”Detta tillhör inte vår ordning.”