Kravet för att citera de lärda och deras böcker

Fråga: Ni vet att de flesta muslimerna i de otrogna länderna inte förstår arabiska. I vår by finns det exempelvis en broder som översätter de lärdas enkla böcker åt bröderna som Shaykh Ibn ´Uthaymîns ”Sharh Thalâthat-il-Usûl” och andra böcker. Han fick då invändningen att han först måste rekommenderas specifikt av exempelvis någon av Salafiyyûns stora lärda i Saudiarabien? Vad säger ni om det?

Svar: Den som lär sig något av islamiska kunskaper och Fiqh och bemästrar det får göra det. Faktum är att han belönas för det om han lär ut det. Det är inget krav att han kommer med en rekommendation. Det som skall granskas är ämnet han lär människorna. Om han lär dem det korrekta med föreskriftens domar och bevis, är målet uppfyllt. Det är alltså inget krav att han rekommenderas av en Shaykh.

Om han gör fel måste det finnas någon som korrigerar felet. Om han gör fel är det inte tillåtet att lära människorna något som är fel. Så är fallet som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Förkunna från mig om det så skulle vara ett budskap.”

Det bevisar att den som besitter ett bevis från kunskapen som människorna är i behov av, åläggs han att förkunna det. Ingen får hindra honom från det så länge han inte vilseleder människorna och talar om Allâh utan kunskap, svarar på frågor utan kunskap och grundar principer utan kunskap. Denne får inte lära ut och det får inte heller tigas om honom. Han skall rådas att studera först så att han kan ha en del kunskap och lära människorna.

Om personen har rätt, skall han inte hindras. Om han har fel, skall han inte godkännas.

Fråga: Om han endast översätter de lärdas ord utan att lägga till eller dra ifrån?

Svar: Om han framför de lärdas ord som de verkligen är, är ingen skada skedd. Det är så studenterna skall göra. De skall citera sina lärda och de lärda som levde förr och skrev verk och böcker inom Sunnah. Han får citera dem ärligt. Det är dock bättre att han förstår vad han citerar. Om han frågas skall han kunna detaljera frågan sett till den religiösa domen och sakfrågan så att han inte gör fel. En människa måste alltså förstå vad hon citerar. Det finns risk att man citerar något som är förvrängt, felstavat eller fel så att åhörarna kommer till skada. Förståelsen är alltså krav.