Kortade böner i tid av rädsla och säkerhet

Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (1/765-766)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَإِذَا ضَرَبْتُمْ فِي الأَرْضِ فَلَيْسَ عَلَيْكُمْ جُنَاحٌ أَن تَقْصُرُواْ مِنَ الصَّلاَةِ إِنْ خِفْتُمْ أَن يَفْتِنَكُمُ الَّذِينَ كَفَرُواْ إِنَّ الْكَافِرِينَ كَانُواْ لَكُمْ عَدُوًّا مُّبِينًا

“NÄR NI går ut, är det inte fel av er att förkorta bönen, om ni befarar ett anfall från de otrogna; de otrogna är helt visst era svurna fiender.”1

Tillsynes krävs det att man fruktar prövning från de otrogna för att få lov att korta bönerna. Med andra ord är det inte tillåtet att korta dem i tid av säkerhet. Dock vet du numera att det är bekräftat att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kortade bönerna i tid av säkerhet också. Förkortade böner i tid av rädsla är bekräftade i Qur’ânen, och förkortade böner i tid av säkerhet är bekräftade i Sunnah. Den indirekta förståelsen av villkoret är inte tillräckligt stark för att motsätta sig det som mångfaldigt rapporteras om att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kortade sina böner i tid av säkerhet. Det har också sagts att villkoret nämns i ett principalt sammanhang i den bemärkelse att den tidens muslimer kortade bönerna på grund av rädsla. Därför sade Ya´lâ bin Umayyah sade:

Jag sade till ´Umar bin al-Khattâb:

وَإِذَا ضَرَبْتُمْ فِي الأَرْضِ فَلَيْسَ عَلَيْكُمْ جُنَاحٌ أَن تَقْصُرُواْ مِنَ الصَّلاَةِ

NÄR NI går ut, är det inte fel av er att förkorta bönen.”

´Umar sade till mig: ”Jag förvånades liksom du förvånas. Jag frågade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om det och han sade: ”Det är en välgörenhet som Allâh har skänkt er. Anamma därför Hans välgörenhet.”2

14:101

2Ahmad, Muslim och andra.