Khawâridj och makthavare

Efter att de hade dykt upp från olika länder, samlat ihop sig och propagerat att de manar till gott och förbjuder ont, begav de sig till al-Madînah och dödade ´Uthmân (radhiya Allâhu ´anh). De av Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare som var kvar i al-Madînah gjorde vad de kunde för att förhindra det, men förgäves.

Därefter gjorde de uppror mot de Troendes ledare ´Alî bin Abî Tâlib (radhiya Allâhu ´anh). De var inte nöjda med hans domslut och började säga: ”Endast Allâh har rätt att döma.” Då sade ´Alî (radhiya Allâhu ´anh):

”Ett sant ord med en falsk avsikt.”

Därpå stred ´Alî (radhiya Allâhu ´anh) mot dem och Allâh (´azza wa djall) förärade honom med att döda dem.

Till de mindre tydliga texterna som Harûriyyah följer, hör Allâhs (´azza wa djall) Ord:

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat, de är de otrogna.” (5:44)

Därefter läser de:

”Ändå sätter de otrogna andra vid sin Herres sida!” (6:1)

Om de ser en makthavare döma enligt något annat än sanningen, säger de:

”Han har hädat och den som hädar har satt andra vid Herrens sida och den som sätter andra vid Herrens sida har gjort sig skyldig till avguderi. Dessa makthavare är avgudadyrkare!”

Följaktligen gör de uppror och gör det ni ser, ty de missförstår versen.

Jag har varnat er för Khawâridjs metodik så pass, att det räcker för den som Allâh (´azza wa djall) skyddar från denna metodik och inte tycker och tänker som dem. Han härdar med makthavarnas orättvisor, låter bli att göra uppror mot dem med svärdet, ber Allâh att Han avvärjer all orättvisa från honom och alla andra Muslimer, ber för makthavarnas bästa, vallfärdar med dem, strider med dem mot Muslimernas fiender och förrättar fredags- och ´Îd-bönen med dem. Om de befaller honom något som utgör lydnad, lyder han dem om han förmår göra det. Skulle han däremot inte förmå göra det, ursäktar han sig. Om de befaller honom till synd, lyder han inte dem. Om det förekommer spänningar och tvister mellan dem, stannar han hemma. Han skall varken tala illa om dem eller göra uppror mot dem. Han skall inte ge sig in i deras tvist och inte heller skall han hjälpa till att sprida prövningar. Den som då befinner sig i detta tillstånd, befinner sig – om Allâh (ta´âlâ) vill – på den Raka vägen.

al-Hasan al-Basrî sade:

”Om de ändå härdar då de prövas av sina makthavare till dess att Allâh (´azza wa djall) befriar dem från prövningen. I stället tar de till sig svärdet och förlitar sig på det. Jag svär vid Allâh att de aldrig har medfört något gott:

”Så uppfylldes din Herres nådiga löfte till Israels barn för deras uthållighet; och Vi lade i ruiner allt vad Farao och hans folk hade byggt upp och ödelade deras odlingar.”” (7:137)

Suwayd bin Ghafalah sade:

”´Umar bin al-Khattâb sade till mig: ”Du kommer förmodligen leva längre än mig. Lyd makthavaren, även om han skulle vara en abessinsk slav. Härda om han skulle behandla dig orättvist, även om han skulle prygla din rygg. Och om han skulle befalla dig till något som reducerar din religion, skall du säga:

”Jag lyssnar och lyder, men ta hellre mitt liv än min religion.””

Lyd din makthavare även om han är arab, ickearab, svart eller vit. Lyd honom så länge han inte befaller dig att synda. Lyd honom även om han skulle behandla dig orättvist, misshandla dig, vanhedra dig och ta din egendom. Detta skall inte få dig att göra väpnat uppror mot honom. Gör inte uppror mot honom med Khawâridj. Härda!